Gymnastik

Jag började tänka på skolgymnastik av någon anledning nu när jag varit sjuk/hemma med sjukt barn. 

Som vuxen har jag haft ett starkt behov av att röra på mig. Gör jag inte det så blir jag lite smått ilsken och tycker att kroppen börjar kännas trög. 

Under och efter graviditeten har jag haft ganska lugna hobbyn som t.ex. hemmajumppa, gå ut och gå med vagnen och simma. Förr älskade jag sport som gjorde mig riktigt svettig (t.ex. springa, gymmet, klättra). 

På denna bild traskar jag runt på Madeira.

Som barn och tonåring så var jag inte alls så här förtjust i sport. Och jag tror faktiskt att på grund av skolgymnastiken så känner jag ett litet obehag gentemot lagsporter och tävlingar (än idag). 

Läraren valde två lagkaptener och sedan skulle de turvis välja någon från gruppen till sitt team. Och tyvärr blev det ofta så att de mindre populära och inte så sportiga valdes till sist. När man tänker i efterhand så känns det absurt, hur tänkte läraren? Kunde inte hen välja lagen? Gör man fortsättningsvis såhär i skolan? 

Så stod man där och hoppades bli snabbt vald så att man inte blev en av de sista!

Lagsporter höll vi jämt på med tycker jag, det var innebandy, ishockey, korgboll, boboll osv. Sen tävlade vi om vem som var snabbast, hoppade högst och längst. 

Inte har jag fått några traumor precis, men ibland har jag i efterhand funderat på hur dåligt vissa saker ordnades.