En lurvig ny familjemedlem

 Igår flyttade en liten kattunge hem till oss. 

Ett brittiskt korthår som heter Diana.

Diana chillar på soffan.

Efter Mårran tänkte vi ha kattpaus. Vi tänkte att tänk vad skönt att slippa byta kattsand, ge mediciner, besöka veterinär, slippa katthår överallt. MEN sedan började både jag, Mannen och Smulan tycka att nu räcker det, ett hem är inget hem utan en katt. 

Efter googlande hit och dit så bestämde vi oss för en raskatt och temperamentet som verkade vara perfekt för oss var brittiskt korthår. 

    

Diana med Smulan i soffan.

De är lugna, snälla katter som passar bra i småbarnsfamiljer. 

Pälsen är något alldeles fantastiskt mjukt.

Diana är lite skygg än och hoppar till av olika ljud. Det som var överraskande var att trots att hon sprätter till vid ljud och rörelser så är hon helt lugn och nyfiken bland barnen! Nyfiket kollade hon på dem och när de satt i soffan och tittade på tv så bänkande hon sig bredvid Lillebror och han pajade henne. Det tog ganska lång tid före jag fick paja henne igår och med Lillebror gick det genast :)

Lillebror leker med kissen. Hon är leker hela tiden och gärna. Är en otroligt snabb katt som förstörde några leksaker på två timmar. Diana står för "jaktens gudinna" så det passar ganska bra :)

Ni kan säkert tänka er att vi är alldeles sålda! Hon är så underbar och äntligen har vi katt igen! Så vi har väntat på henne <3

Mjukt paket

 Idag var det en riktigt bra dag och ännu bättre blev den när jag kollade i postlådan.

Där väntade ett mjukt paket!

Min moster har stickat alldeles underbara sockor och vantar, som jag bara måste ha.

Kolla vilka färger! Å precis passliga!

Sockor som kommer högt upp är de allra bästa att ha i stövlar, inget som korvar sig i tårna då!

Vantarna till vänster är så himla fina de också! Nu skall vi hoppas på att det skulle komma lite snö så skulle jag få testa om vantarna är bra att ha när man slänger snöbollar på barnen :)

Imorgon har båda barnen lillajulsfest på dagis/förskola. Vilken tur att det ordnas på båda ställen så att det inte blir orättvist :) 

70 år

 Barnens farfar fyllde 70 år igår, hurra!

Vi gav åt både farfar och farmor varsitt museikort till födelsedagspresent. Farmor fyllde 70 redan i somras. Då var vi ute och äta, men hon fick inget annat.

De reser väldigt mycket så det kommer säkert många museer längs med deras vägar här i Finland.

Smulan fick ansvaret att fixa födelsedagskortet.

Här ser ni både farmor och farfar på ett museum. 

Smulan blev snorig igår och stannade hemma idag. Jag har jobbat och lekt med henne lite om vartannat idag. Skönt att få lite jobb undan, men samtidigt störande då man gör ingendera ordentligt. 

Hade lite dåligt samvete när hon klart saknade sina kompisar och jag satt vid datorn nu och då med jobbet. På lunchpausen tog vi en skogspromenad tillsammans och plockade material till pyssel. Sedan pysslade vi ihop ett jullandskap. Ni skall få se det i ett annat inlägg.

Trevlig fortsättning på veckan!

Snö och pepparkakor

 Årets första snö föll i södra Finland. Den dagen var det lätt som en plätt att få barnen ut och iväg till dagis/förskola!

Vägen till dagis/förskola tog dock lite längre än normalt då vi måste stanna med jämna mellanrum och kolla på snö och prova krama bollar av det. Idag har vi ingen snö mera, det regnade bort i går. 

Veckan har varit fullspäckad med program. Mannen har deltagit i konferens på distans, Smulan har varit hos tandläkaren. Och besökt både simhall och ishall med förskolan. 

Igår träffade barnen sina kusiner hos mommo och mofa och bakade pepparkakor.

De tre äldsta barnen bakade massor och var väldigt duktiga. 

Den minsta låg och sov i vagnen under tiden. 

Hemma bakade vi tidigare i veckan, enligt ett recept på en kaka som Smulan gjort på förskolan.

Barnen fick göra allt själv, under mitt vakande öga. 

Lillebror knäckte ett ägg för första gången. Jag försökte ge goda råd, men han vet och kan själv (som de flesta 3-åringar).  Japp, då får du göra själv sa jag. Med fart smällde han ägget i kanten och det var ägg på händer, kläder, golv och bord. Nu vet han och kommer ihåg att man behöver inte använda så mycket kraft :)

Arbetshörnan

Mannen har suttit och arbetat i vårt arbetsrum sedan mars.

När jag återgick till jobbet i augusti så funderade vi mycket på var jag skulle jobba här hemma. Till en början jobbade jag i Smulans rum och ganska mycket på kontoret.

Men nu när jag är här hemma mycket mera så är det skönt att ha en egen plats.

Min plats är i aulan i nedre våningen. 

 Här har jag en underbar utsikt. 

Ibland är det så ljust att jag får dra för alla spjälgardiner. Men sällan händer det nu i november. 

Gullrankan har blivit helt galen och spretar åt alla håll. Idag fick jag en mjuk gren i mitt öga när jag satt mig ner på stolen :) Jag försöker styra den milt åt andra håll än mot mig, men den är lurig tydligen. 

Orkidén som står på bordet blommade i ett år och nu har den varit utan blommor i en månad. Men den med skarp syn ser säkert att den kommer att blomma precis när som helst igen :)

Ute bland folk

 Julen 2019 fick vi ett presentkort till restaurang Salutorget.

Inte hade jag då en aning om att det skulle ta så här lång tid att besöka restaurangen och sätta sprätt på presentkortet. Covid-19 anlände i mars och gjorde oss extra försiktiga. 

Igår slog vi till och lämnade barnen övernatt hos mummi & vaari och åkte med tåg till Helsingfors. Vi hade munskydd på oss, men ändå kändes det otrevligt för att tåget blev ganska fullt. Kanske hälften av passagerarna hade munskydd så bättre kunde det ju ha varit. 

På restaurangen var avstånden bra och det var verkligen härligt att komma ut och äta i lugn och ro med Mannen. 

När vi gick runt i Helsingfors så förundrades jag över i hur stora klungor människor rörde sig. Caféerna och pubarna såg smockfulla ut och flera familjer stod och kikade på Stockmanns julfönster. Jag förstår verkligen att alla bara skulle vilja ha det som vanligt igen, men det är ju inte helt vanligt.

Vi har träffat vänner i år, men vi har inte haft någon hemma hos oss (bara släktingar). Inte har vi heller blivit bjudna hem till någon av våra vänner så jag tror att de följer ganska långt samma principer som vi. Ett märkligt år.

Mest av allt har jag nog saknat spontana träffar med vänner och simhallen. 

Det finns mycket man kan greja så här i november också. Hänga upp fler ljusslingor och mata fåglarna.

En ekorren har gladeligen hittat fågelmaten.

Det ser ut som om den skulle hänga med svansen i en gren och äta upp och ner ur talgbollarna.

Smulan håller koll på ekorren.

Hon är helt övertygad om att det är ekorren som levde på våra jordgubbar i somras.

Jobbgubbe

 Lillebror har intresserat sig för arbete.

Han berättar att han jobbar på dagis, Smulan på förskolan, pappa i övre våningen och mamma i nedre våningen. Vi har alltså egna arbetsplatser på varsin våning så att vi kan prata med kolleger ostört :)

Han vill dessutom leka jobbgubbe efter dagis. 

Han lånar Smulans hängselbyxor och stoppar i fickorna måttband, snöre, skruvmejsel och penna. På öronen skall man ha hörselskydd, förstås!

På bilden nedan hjälper Lillebror till med våra nya gardinstänger. 

Han blev nog lite besviken när han inte fick borra nya hål i väggen. 

Idag när jag hämtade Lillebror på dagis, kom hans kompis pappa efter sitt barn och ni skulle ha sett Lillebror. Kompisens pappa jobbar på bygge så han har byxor med flera fickor för verktyg. Kolla mamma, vilka fina byxor, med SÅ många fickor! Han var helt såld. 

Undrar just va man skall hitta sådana byxor i storlek 100 cm :D

Farsdag

 Glad farsdag!

Farsdag har jag firat med min familj, föräldrar och brorsan med familj. Mamma bjöd hela gänget på farsdagslunch, mums!

Min pappa fick e-böcker av mig och min Man fick fina kort av barnen.

Smulan hade ritat Mannen :) 

Båda barnen hade svarat på frågor vars svar var uppskrivna på korten. 

Smulans farsdagskort:

Pappa är 34 ÅR (nästan rätt, han är 40 år)

Pappa tycker mest om att  KLÄTTRA

Pappa är jätte skicklig på att KLÄTTRA

Pappa skulle kunna öva på att GÖRA FLÄTOR

Det är roligt att GÅ OCH KLÄTTRA

Pappa säger jätte ofta SLUTA

Jag tycker om pappa för att HAN ÄR MIN PAPPA

Lillebrors svar kommer här:

Hur gammal är han? Vet inte

Hur ser din pappa ut? Ööö..någo glasbitar, har såna på ögonen när han cyklar (Lillebror tänkte på hans glasögon när han cyklar)

Vad är pappa bra på? Cykla och äta

Vad brukar du göra/tycker du om att göra med pappa? Leka med bilarna, en gång till äta och sen sova.

Roliga svar :)

Ljus på veckoslut

 Jag blir varje år överraskad över hur mörkt det är i november. På morgonen är det mörkt och klockan 16 när jag slutar arbetsdagen så är det mörkt. Jag tänkte att jag måste ta tillvara ljuset också på veckan och ta en liten promenad under lunchpausen. Nu på veckoslutet har det varit ljuvligt med sol och ljus på dagen så jag har varit ute så mycket som möjligt. 

Förra veckas söndag var vi till Fiskars på matmarknad. Fiskars är ett väldigt mysigt ställe, med små söta butiker och caféer med mumsiga bakverk. Det var väldigt tomt där så vi behövde inte fundera på avstånd osv till andra. Stackars dem som sålde av sina produkter på torget då det var så lite folk!

Den fina lekparken i Fiskars.

Tomatplantan som jag tog in så att de gröna tomaterna skulle mogna har nu rensats. Vi fick massor med röda fina tomater.

En hel stor skål med Tiny Tim tomater.

Idag var vi hela familjen en sväng till biblioteket och roffade åt oss en stor kass med böcker. Vårt nya bibliotek är nog så väldigt fint! Hemskt länge kunde vi inte vara där för att jag tycker att det är ganska jobbigt att andas en längre tid med munskydd. 

Nu har vi böcker så det räcker igen för en tid framåt :)