Julen 2019 fick vi ett presentkort till restaurang Salutorget.
Inte hade jag då en aning om att det skulle ta så här lång tid att besöka restaurangen och sätta sprätt på presentkortet. Covid-19 anlände i mars och gjorde oss extra försiktiga.
Igår slog vi till och lämnade barnen övernatt hos mummi & vaari och åkte med tåg till Helsingfors. Vi hade munskydd på oss, men ändå kändes det otrevligt för att tåget blev ganska fullt. Kanske hälften av passagerarna hade munskydd så bättre kunde det ju ha varit.
På restaurangen var avstånden bra och det var verkligen härligt att komma ut och äta i lugn och ro med Mannen.
När vi gick runt i Helsingfors så förundrades jag över i hur stora klungor människor rörde sig. Caféerna och pubarna såg smockfulla ut och flera familjer stod och kikade på Stockmanns julfönster. Jag förstår verkligen att alla bara skulle vilja ha det som vanligt igen, men det är ju inte helt vanligt.
Vi har träffat vänner i år, men vi har inte haft någon hemma hos oss (bara släktingar). Inte har vi heller blivit bjudna hem till någon av våra vänner så jag tror att de följer ganska långt samma principer som vi. Ett märkligt år.
Mest av allt har jag nog saknat spontana träffar med vänner och simhallen.
Det finns mycket man kan greja så här i november också. Hänga upp fler ljusslingor och mata fåglarna.
En ekorren har gladeligen hittat fågelmaten.
Det ser ut som om den skulle hänga med svansen i en gren och äta upp och ner ur talgbollarna.
Smulan håller koll på ekorren.
Hon är helt övertygad om att det är ekorren som levde på våra jordgubbar i somras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar