Nu när vi väntar en pojke så har jag snurrat på olika pojknamn i mitt huvud.
Det känns svårt med pojknamn. Som krav har jag att det skall vara lätt att uttala på finska, svenska och engelska.
Jag har sju namn på en post-it som jag funderar på, två som jag gillar mera än de andra för tillfället.
Nu när jag är osäker på namnet så förstår jag verkligen varför folk väljer med att berätta namnet först vid dopet. När jag väntade Smulan så var det klart att hon skulle heta så och alla fick anpassa sig.
Smulan var en klar Smula från första början. Här blåser de bubblor med Mårran.
Men nu när jag tvivlar och testar namn så har det varit ganska irriterande faktiskt. Människor har så mycket åsikter och vill mer än gärna dela med sig vad de tycker om namnet. Sen styra en till något det själva gillar.
Vissa namn märker man att är väldigt populära nu, vi hade t.ex. flera Aaron och William på klubben.
Det blir det definitivt inte, fastän det är fina namn :)
Min första grabb skulle bli Christoffer eller Aron - så hade vi tänkt. När han sedan föddes så såg han definitivt inte ut som Christoffer (samma tänk där om namn som skall fungera internationellt) och Aron - ja det blev nedbuat av samtliga kusiner så där annars bara. Så han var DET (lite som Alien) i någon vecka efter sin födelse innan min mamma kläckte namnet Daniel (som vi inte alls tänkt på!) och en blick i barnvagnen bekräftade - ja men han ÄR ju en Daniel. Han såg ut som en Daniel, liksom. Namn kanske hittar till sina barn när det känns rätt :)
SvaraRaderaVa roligt :) Jag hoppas också att vi kan bestämma oss namnet när vi ser lillkillen.
Radera