Nu när jag själv har barn så har jag funderat över barndomsminnen. Vad kommer jag ihåg, vad har jag upplevt som viktigt.
Mamma <3
Mamma har lärt oss vett och etikett. Hur man skall bete sig och det är en trygghet. Någonting som alla kan ha fastän man inga pengar har. Vi sitter alla tillsammans och börjar äta först när alla har fått sin mat, sätter inte kniven i munnen osv. Man visar respekt mot andra.
Mamma har lärt mig sticka och intresse av att lära mig saker.
Ett minne: Det regnar, mamma bakar bulla och jag får sitta i soffan och äta färsk bulle medan jag tittar på Pippi Långstrump. Mamma som är hemma när jag kommer från skolan (min bror är 8 år yngre så hon var hemma med honom).
Pappa <3
Pappa har inspirerat mig att röra på mig. Vi brukade bl.a. springa och cykla tillsammans. Han lärde mig kasta boll (jag blev så bra att jag fick stå längst bort i boboll). Glädje i att röra på sig.
Ett roligt minne som inkluderar springandet runt sågspånsbanan. Vi hade en japansk vän på besök och såklart tog vi med honom på vår kvällslänk. Han var en typisk businessman som verkligen inte var van att röra på sig. Han blev alldeles slut före vi hade joggat till sågspånsbanan! Jag var helt förundrad och frågade pappa vad han hade för fel som inte orkade :D
Både mamma och pappa har lärt mig gilla böcker och pynja i trädgården.
Jag i mitten av 80-talet.
Summa summarum så kommer jag ganska långt ihåg vardagliga saker. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt, de små grejerna kan bli viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar