Idag har jag varit ensam hemma på dagen. Mannen är ute och klättrar för första gången och barnen leker hos farföräldrarna. De ville se kidsen före de åker iväg för flera veckor till stugan.
Största delen av dagen har jag varit ute och kollat på trädgården.
Snön har smultit med rasande fart, men det finns ganska mycket än på vår bakgård.
Jag skulle ha lust att ta spaden och skyffla bort det, men jag låter våren ta hand om det. Det finns ju risken att jag skyfflar iväg perenner som ligger under snön i samma veva.
Terrassen är snöfri (ligger mot söder) så jag tänkte att jag introducerar åt katten Diana världen utanför huset. Jag överraskade henne när hon låg och sov och knäppte på selen. Den ville hon bita ihjäl, men glömde genast bort det när jag tog henne i famnen och gick ut.
Vilka tefatsögon hon hade. Hon darrade som ett asplöv i min famn och hoppade till av alla ljud. Nosen doftade allt vad den hann och blicken flackade oroligt.
Jag bestämde mig för att vi tar det här med utelivet i små steg så hon satt bara i min famn och darrade. Sedan gick vi in. Huh, vad skönt att komma in tänkte hon och gick nöjd längre in i huset.
Hon flyttade in i november och har varit hela sitt liv inomhus så det blev lite mycket. Våra andra katter var födda i mars (Diana i slutet av augusti) så det blev naturligt att vara ute med dem då de var kattungar. Dessutom tror jag att Diana är försiktigare än vad mina andra katter var så hon stressade lite mer än de över utevistelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar