Katten med tratten

 Diana, nu 7 månader blev steriliserad förra veckans måndag. 

Allt gick helt okej och hon var helt hög av opiater hela måndagen. Hon var i badrummet i 24 h och ville inte gå ut. Det kändes väl tryggt där. Hon var nog lite yr och slogs med sin mjuka säng och med mjukis hunden. Vi hade ingen tratt då på hennes huvud då hon förvandlades till en rodeohäst och sprätte runt som en tok. Hon fick istället en strumpebyxa runt magen så att hon inte skulle slicka såret.

En trött och yr katt i sin lilla säng.

Jag tyckte att såret var lite otäckt och en vecka senare så såg jag ett hål i såret och skickade bild åt veterinären. Hon skrev ut medicin åt katten för tre dagar framåt. Såret blev bara värre och värre. 

Alldeles illrött, varigt och öppet. Huj!

Diana har nu haft tratt på huvudet i en vecka snart och det hjälper inte så vi får ta en ny kur. Veterinären misstänkte att det kan vara en reaktion för stygnen. Kroppen försöker bli av med främmande materialet (tråden). 

Hon är nog en så himla snäll katt. Hon sitter alldeles stilla när man sätter tratten på huvudet. Jag tar bara bort den när hon skall äta eller när vi övervakar henne som hökar. 

Såret låter hon också oss tvätta fastän det gör sjukt. Hon ligger helt stilla och spinner (säkert för att lugna ner sig).

Stackars katt som måste genomgå detta och hoppas att det skulle snart bli bättre. Katter är så renliga djur så det är hemskt för henne att inte kunna tvätta sig då hon har tratt. 

Lite piggare har hon varit igår och idag. Vill vara med och busa trots den klumpiga tratten. Smulan lekte att hon var ett lejon med en plastman och Lillebrors tågbanelek intresserar.

Fina lilla katt!