Så tänkte jag skriva lite om förlossningen när jag födde lillebror.
Smulans förlossning hittas här (klick).
Förlossningar är omöjliga att planera (känns det som) och denna var helt annorlunda jämfört med den första!
Påväg till Jorv och föda v. 39+2. Har samma kläder på som senast (klick).
Denna förlossning startade på natten kl.02 (27.7.17) med att fostervattnet gick. Jag vaknade och studsade genast upp för att byta pyjamas. Ringde Jorv för att kolla vad jag skall göra och de bad mig komma dit på morgonen efter att jag ätit frukost om allt är okej. Vid problem skall jag komma tidigare. Det blev inte så mycket sovande efter det! Kl. 8:30 kom mina föräldrar till oss (för att passa Smulan) och vi åkte iväg till sjukhuset.
Efter att vattnet gick på natten så började lätta sammandrag en timme senare. Sådana milda som man kunde andas sig igenom. När jag kom till Jorv så var jag 3 cm öppen.
Barnmorskan tog prov på mig och kollade bebins hjärtljud. Jag fick också akupunktur för att snabba på förlossningen. Efter detta ville jag testa att vara i varma badkaret och det fick jag denna gång.
I badet började sammandragen vara mycket hårdare och det räckte inte mera med att andas djupt. Jag försökte göra lite djupa ljud samtidigt som jag andades djupt. Till sist blev det olidligt i badet så jag steg upp. Jag hade öppnats 5 cm i badkaret och 7 cm när jag stod i omklädningsrummet. Nu bad jag om att få smärtlindring och barnmorskan gick över till förlossningssalen för att göra den i skick.
Jag tog mig just och just dit, smärtan var olidlig. I förlossningssalen skrek jag som ett vilddjur (har aldrig någonsin skrikit så hårt!) och då tänkte barnmorskan att hon måste kolla mig en gång till och då var jag redan 10 cm öppen så när anestesiläkaren kom för att ge epidural så var det för sent. Nu skulle jag föda i stället.
Det blev en förlossning utan smärtlindring.
Jag fick föda sittande på en pall och krystningen tog bara 6 minuter.
Fastän denna förlossning gjorde vidrigt ont så var denna förlossning en mycket bättre upplevelse jämfört med den första. Eftersom jag inte fick någon smärtlindring så kom jag denna gång bl.a. bättre igång med amningen (tror jag i alla fall).
Trots att jag hade önskat mig all smärtlindring man kan få så är jag väldigt nöjd efteråt. Jag känner mig mycket bättre, har inga smärtor (trots att tidigare stygnen gick sönder) och har ej fått någon trauma. Min barnmorska på Jorv var alldeles underbar och gav mig stort stöd. Hon erkände att hon var en stund i panik när allt var oförberett och jag skulle föda, men jag var så koncentrerad på annat så jag märkte inget.
Pricken på i:et är ju att jag fick ett friskt fint barn <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar