När jag skulle kontakta barnets dagis så skickade jag av gammal vana (från arbetslivet) e-post.
När jag inte fick svar så började jag fundera om det hittat fram.
Grannen som jobbat inom branschen sade att inte hinner de läsa e-post på dagis då de har så fullt upp med barnen. Så sant, så sant!
Då slog det mig hur mycket av infoflödet från arbetslivet som upphört nu när jag är hemma.
När jag var i arbetslivet kom jag oftast tidigare på jobb för att hinna läsa och svara på e-post, meddelandena från hemsidorna och kundmeddelanden via nätbanken. Under dagen sitter man fast med kunder och försöker mellan varven kolla e-posten (kommer via den också kundmeddelanden och interna meddelanden) samt egen intra och samarbetspartnerns intra. Ibland måste man läsa förnyade villkor och nya regler gällande arbetssättet (oftast under bussresan hem).
Nu mitt i allt behöver jag inte vara ständigt orolig över att jag missat någon viktig info, bara för att jag inte hunnit läsa meddelandet under samma dag. Ha dåligt samvete för att man inte har hunnit svara på frågor. Gå kurser, läsa och göra tenter (detta behövs i min bransch). Att ha koll på vad som händer i världen har också varit viktigt för allt sådant inverkar. Nu slöläser jag en tidning bara för att ha lite koll i alla fall.
Jag lever i nuet igen, precis som när jag var hemma med Smulan.
Jag vaknar inte på natten av att jag kommer ihåg att jag glömt någonting eller funderar om det blev rätt.
Om jag vaknar så kan jag ligga och fundera på vad vi skall julpyssla eller annat.
Hjärnan och hjärtat tackar.
Jag är verkligen vansinnigt lycklig över att få vara hemma och lära känna mina barn och förundras över allt nytt de lär sig och funderar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar