Förra veckan började jag fundera på om Smulan har kommit in i följande "trots fas". Hon har haft ganska skarp attityd vilket är ovanligt. Det har varit en mycket känsligare fas nu så jag lånade än en gång "Trotsboken". Den har gett handledning åt mig tidigare för att förstå faserna och tror att hon kan vara inne i 6-års fasen som också kallas "lilla tonåren".
Lillebror, han har 2-års trotset på gång, ingen tvivel om den saken :D
Jag har kopierat från boken dessa rader för att jag tycker att de är bra kom-ihåg ord och jag känner igen en hel del av detta.
2-åringen (frontalkrockarnas tid) :
Nu ställer vi plötsligt krav på barnet, nu ska det helst både förstå och lyda. För barnet är det en chock. Men den envisa 2-åringen tänker inte ge sig. Varför skulle han göra det? Han kämpar med full kraft att få sin vilja igenom.
Det tror sig om att klara allt. 2-3-åringen är ofta mycket hjälpsam och hjälper gärna till i köket eller med städningen. Det kanske inte blir perfekt och det går inte så fort, men det är härligt att kunna själv. Om "kan själv" är det ena mantrat så är "nej" det andra. Med ett nej kan barnet styra sin omgivning, visa sin makt.
Om vi föräldrar gav upp och gjorde precis som barnet kräver skulle barnets utveckling stanna upp.
Ett visst barn behöver mer och ett annat behöver mindre bestämdhet. Man kan säga att olika barn kräver olika saker av oss. Därför blir vi alltså olika föräldrar till olika barn.
Det gäller att välja konflikterna för att vi inte ska bli helt utmattade.
Konsekvens är inte så viktigt under just de här trotsperioderna.
Det är inte farligt att bli arg på sin 2-åring och visa det. Det hämmar inte barnet.
6-åringen (lilla tonåren):
Är påväg att bli stor och drar iväg till både kropp och själ. Armar och ben växer, kroppens proportioner blir mer som en vuxens, barnet har en oro i kroppen. Barnet är vanligen både känsligt och lättsårat och brukar ha svårt att ta kritik.
Det är envist och vet vad det vill. Men barnet är också bra på att kompromissa eftersom det vet och förstår konsekvenserna på ett helt annat sätt än tidigare. Rättvisa är viktigt och det kan bli jobbigt att skapa rättvisa mellan syskon nu. Det skall vara på millimetern rättvist.
Man kan i regel lita på 6-åringen och hon tycker om att få uppgifter och ansvar.
En 6-åring kan ta initiativ och organisera lekar, hålla ordning på de mindre barnen och bli beundrad av dem. Och beröm är något som 6-åringen inte kan få för mycket av. Andra vuxna än föräldrarna börjar bli viktiga. Viktigast är förstås kompisarna. Barnet vill vara "som alla andra" och smälta in.
Det är vanligt att barnet drömmer mycket under den här tiden och ofta är det hemska drömmar om död och mord och att bli jagad.
6-åringen har svårt att sitta stilla. Hon flyger omkring och är inte stilla en minut. Glad, rastlös, med många myror i kroppen. Att "sitta som man ska" på en stol är nästan omöjligt.
Det kan bli tjat om att sitta som man ska och inte rusa runt. Men 6-åringen kan oftast inte hålla tillbaka oron i sin kropp, hon styr inte över den.
Barnet kan bli slängigt, klumpigt och tafatt och kan inte styra sin kropp som tidigare. Barnet, som tidigare kunde häll upp saft ur en kanna utan problem, häller nu bredvid eller välter ut glaset med kannan.
Jag började skratta när jag läste om att 6-åringar har svårt att sitta stilla. Så det stämmer! Vid matbordet kan jag mitt i allt märka att Smulan ligger under bordet och sträcker på sig och så studsar hon upp och fortsätter äta som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar