Vi har tuggat i oss årets första kräftor.
Finska signalkräftor.
Kräftor äter vi inte bara för att de smakar gott. Jag tycker om att äta dem p.g.a. allt som hänger runt det. Vännerna, drycken, stämningen. Man bygger ihop en egen toast med alla de ingredienser man önskar använda. Man får sjunga vid matbordet, äta med fingrarna och SÖRPLA :)
En sak jag har inte lyckats lista ut än efter alla dessa år; hur i fridens namn kan de varje år orsaka mig massvis med sår i händerna. Någon röd kräfta hinner alltid sticka sin klo i mig före jag hinner äta upp den :)
Sjung hopp faderallan lej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar