Jag tror att jag är lite osocial.
Den saken började jag tänka på idag då jag besökte en mamma-grupp. Jag var rätt så peppad och tänkte att nu skall jag riktigt anstränga mig och göra mig bekant med de andra mammorna!
När jag träffade en mamma vid dörren så tog jag genast kontakt, men sen när vi satt flera i stora gruppen så blev jag igen tillbakadragen.
Jag har märkt det tidigare också att jag gärna talar med folk enskilt, men i större grupper så känner jag mig besvärad och skulle helst bara sitta och lyssna på.
Än så länge har jag inte saknat vuxna under dagarna när jag är hemma med Smulan. Men kanske den tiden också kommer?
Före vi hade Smulan så hade Mannen ibland program på veckoslutet och då stannade jag ensam hemma en lördag och hade det hur bra som helst. Han undrade alltid att skall jag inte åka och hälsa på en kompis eller bjuda någon till oss. Men det ville jag inte göra när jag för engångsskull hade en ledig kväll hemma! Hade jag program på veckoslutet så ordnade Mannen alltid program åt sig också så att han inte skulle behöva vara ensam hemma :) Så olika är vi.
Det är lyx att få ligga på soffan, läsa en bok och äta choklad. Alldeles ensam, en hel kväll :)
Jag tror bestämt att vi är släkt med varandra....detdär känner jag igen:-)
SvaraRaderaJag går bara och väntar på "tråkiga" veckoslut som man skulle få ligga och läsa ens en stund.. Men den dagen kommer väl om sisådär 10 år när huset är helt färdigt ;)
SvaraRaderaJag tycker helt lika... Men jag började faktiskt sakna vuxna människor nu i slutet av mammaledigheten/vårdledigheten. Berodde kanske till en del på att man har en man som ofta kommer hem först 20.00. Så man kände sig ibland som en ensamstående mamma utan vänner. Fast man vet att det bästa sällskap man kan ha är ens egen lilla buse.
SvaraRadera