Katt och barn

Veckoslutet gick i ett nafs och nu är det måndag igen :)
Fast veckodagarna har kanske inte så stor skillnad när man är hemmamamma.

I lördags var vi och äta middag på restaurang med barnet och hennes gudmor. Smulan fick för första gången restaurangmat, det blev mos och köttbullar. Jag som tänkte att jag tar sedan hem resten så får hon äta det till lunch på söndag. Trodde jag ja...hon åt upp allt! Det blev ½ köttbulle kvar.

Så det var en lyckad resa. Som minne fick hon en liten leksak av servitören.

I söndags åt vi lunch hos mina föräldrar och sedan kom Mannen hem på kvällen.

Smulan (14 månader nu) märkte nog att pappa var extra länge borta. Hon sitter vid bordsändan när vi äter och i söndags pekade hon på mig och sa "mamma", sedan pekade hon på tomma stolen och sa "pappa". Flera gånger. 

Katten Mårran har blivit väldigt förtjust i barnet. Det tog länge före han blev van med henne, säkert 11 månader. Men nu är de hur goda kompisar som helst!

Katten kommer till henne för att bli pajad och kramad. Så är det också åt andra hållet, att barnet söker sig till katten.

På bilden klär hon selen på katten så att de kan gå ut.

Nyligen försökte Smulan mata en sten i Mårran. Som tur vägrade han öppna munnen :) Hon tog säkert modell av oss när vi ger hans medicin åt honom. 

Det är härligt med kissekatter tycker barnet. Det var en av de första sakerna hon lärde sig säga: "kisse" och "aooow" (mjau) :)