Om jag minns rätt så sades det redan åt mig vid femårsåldern att jag behöver tandställning.
En sådan manick fick jag vid sexårsåldern och blev av med den när jag var femton.
Tandställning i nio år.
Jag sprang hos tandläkaren ibland varje månad och fick den spänd, blev röntgad och det togs modell på mina tänder.
När jag blev av med tandställningen (för tjugo år sedan) så fick jag med mig hem alla modeller! Tandläkaren sade att jag skulle ta väl hand om dem.
Den till vänster är från 1996 och den till höger från 1988.
Tänderna stod glatt på min hylla i flickrummet. I ett skede piffade jag lite upp dem och satt en torkad ros mellan alla tänder :)
Igår hittade jag lådan med tänderna och slängde bort dem. Nu har jag nog sparat dem tillräckligt länge.
Det var då verkligen inge kul med tandställning och många obehagliga procedurer fick jag vara med om. Ingen trauma uppstod som tur. Fast efter att jag blivit av med tandställningen så drömde jag flera år efteråt att jag tappat bort den eller att jag glömt att sätta den i munnen.
En rolig grej hände några år sedan. Jag var till tandläkaren och hon som tog emot mig var min gamla tandläkare som tog hand om mig och min tandställning när jag var ung. Hon kände inte igen mig när jag kom MEN när hon tittade i munnen min så utropade hon "DIG känner jag igen"! Vilka fina tänder du har :) Hon kände alltså igen min mun...hih!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar