Ett gott skratt...

förlänger livet sägs det.

Jag skrattar gärna och mycket, men det var länge sedan som jag skrattade "hysteriskt". Känner ni till det skrattet? Man skrattar så att tårarna rinner och man får nästan inte luft, man skrattar så mycket att man inte klarar av att prata. Då när jag var yngre så fick jag dessa attacker lite nu och då, nästan så att det blev pinsamt ibland :)

Har haft en alldeles för lång paus, inget galet skrattande på länge. Kanske för att man blivit äldre? Eller tråkigare? Eller kanske allvarligare? 

I söndags fick jag äntligen ett gott skratt och orsaken var nog ganska fånig. Mannen hade gått och lagt sig och jag var och borstade tänderna. Då märkte jag att han IGEN hade lämnat en tom wc-pappershylsa på toalettbordet.

Jag: Varför lämnar du alltid wc-pappershylsorna på bordet och inte i skräpkorgen som står brevid toaletten?

Mannen: Jag tänkte att vi skulle spara dem så att du får skostöd.

Mannen börjar fnissa och jag börjar gapskratta, mannen börjar skratta ännu värre och jag ylar av skratt! Sämsta förklarningen någonsin och det var ju inte ens SÅ roligt :)

Ni kanske undrar vad han menade med skostöd; han tänkte att man kunde sätta hylsorna in i högre skor så att de håller formen och så att inte skaftet viker sig.