Idag var jag till veterinären med Mårran för att han har ätit så dåligt på sistone.
Katten som har glufsat i sig allting var plötsligt utan aptit och extra trött.
Vi satt på balkongen, jag med Mårran i famnen på morgonen. Han spann sakta när jag smekte honom, men när resten av familjen vaknade och jag gick in så vågade han inte hoppa ner från soffan. Då tänkte jag att han kanske har något i ryggen/lederna.
Eftersom han klarat av allt möjligt så visste jag inte hur allvarligt det skulle vara.
Men han var så dålig. Kotorna i ryggraden hade fått "piggar" och hans mage var angripen av någon sorts virus. Trots coronarestriktioner så fick jag vara med när han somnade in och ta farväl.
Så himla ledsamt och vi har alla gråtit i floder idag.
Mårran 2004.
2009
Jag med Mårran på frukost.
Världens snällaste katt, vila i frid <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar