Kallt och vackert

 Så kallt vi har haft det på sistone, det har varit många dagar med krispiga runt - 20 grader.

Fransarna och håret som sticker fram under mössan är alldeles vita. 

Hunden Teddy är ganska varm av sig, men nu har han haft sin vinterkappa på sig. 

På sistone har han även haft Lillebrors bebissockor på framtassarna (han håller tassarna i luften så jag tolkar det som om de är kalla). 

Jag har skidat några gånger och ena gången var Lillebror med.

Han var väldigt duktig och skidade 3,5 km. Vi skidade i skogen, någon snäll person har dragit skidspår nära oss. 

Vi har även fina pulkabackar som är i flitig användning.

Det är inte bara vi som trivs här, det gör även rävarna. De brukar traska genom vår gård och förra veckan märkte Lillebror två rävar sov på vårt berg!

De hade kurat ihop sig till bollar och låg på berget i solskenet.

När de hade sovit klart, gäspade de och sträckte på sig, precis som hundar och katter gör.

Fina hunden

 Då katterna fick sitt egna blogginlägg så måste vi ju komma ihåg vår hund Teddy i följande.

Min första hund, nu två år gammal. 

En riktig soffpotatis som älskar att vara med oss. Han följer oss överallt och på stugan brukar vi låta honom gå fri, för han snurrar ändå nära oss någonstans.

Aldrig har han söndrat något eller tuggat på möbler eller skor. Han gnager bara på sina tuggben och busar med sina leksaker.

Lillebror var rysligt sjuk i en vecka i början av januari. 

Då höll Teddy ett öga på honom när han vilade i soffan. Lillebror hade många dagar feber, huvudvärk, torr hosta och näsan täppt. Allt tyder på att han hade influensa. Konstigt och tur nog blev ingen av oss andra smittad.

Teddys päls blev klippt senast i september så han var en riktig lurvboll som knappt såg någonting mer.

Han ser alltid glad ut när han skall ut!

Efter trimningen såg han ut som en helt annan hund!

Vem är den här pytte lilla hunden?

Lilla Teddysen är alltid frivillig när jag frågar vem som kommer ut och gå med mig och han är den gladaste typen i hela världen när man kommer hem. Ingen hälsar på en så glatt som han!

Underbara katter

 Jag får för tillfället inte nya bilder i datorn. Mannen måste först radera lite sina arbetsgrejor för att frigöra utrymme. Istället för att uppdatera med nytt så blickar jag lite tillbaka på gamla bilder. 

Det kom på tal att jag är en kattmänniska och det är jag verkligen, trots att jag även har en hund. Jag tycker så klart om både två, men jag en katt var verkligen något jag alltid drömt om och var det första jag köpte åt mig när jag flyttade hemifrån. Å så jag älskade min första katt My, jag tänker fortfarande på henne. Kanske det första egna husdjuret är alltid lite speciellt.

Hon skulle alltid vara nära mig. Helst i famnen, eller om jag låg på mage så låg hon på mina ben och använde min rumpa som dyna.

Barnens gullegris var världens snällaste katt Mårran.

Honom fick man krama så mycket man ville, han hade inget emot det.

Sen jag flyttade hemifrån så jag har varit 6 månader utan katt och det var när Mårran dog. Då skulle jag inte mera ha katt. Men sen ett halvår senare hämtade vi hem Diana. Det gick ju inte att vara utan katt!

Vårt hem är nog inget hem utan en katt <3

Snö och is

 Det var dags att gräva fram skinnskor när det skulle skrinnas på jumppatimmen i skolan. 

Det blev lite som jag befarade, allt var för smått åt barnen. Bådas fötter har haft en enorm spurt!

Smulans skrinnor i storlek 35 var för små och vi införskaffade storlek 39! Lillebrors nummer 33 var för små och nu skrinnar han i storlek 36! Jösses! De gamla skrinnskorna var i användning förra säsongen. Nu går de åt yngre kusiner i stället.

Här övar de på skolans isplan. De har båda blivit riktigt duktiga på kort tid. Lillebror skrinnar i en vådlig fart och slänger sig i snödrivorna när det inte än är så lätt att bromsa.

Julen har jag nu städat helt och hållet bort. Jag väntade längst med att plocka bort mitt underbara luciatåg som har lyst så trevligt om kvällarna.

Hunden Teddy har ännu jultröjan på sig. Inte för att han skulle ha kallt, men mera för att hålla borta snöklumparna från magen.

Han ääääälskar snö! Det skall rullas runt, grävas gångar och doftas på allting. 

Här var någon speciellt trevlig lukt!

På veckosluten låter jag honom härja i snön tills han tröttnar. Det är så trist för honom på vardagar när vi har tider att passa och måste gå lite snabbare promenader.

Sängar

 Lillebror älskar vår stora säng, den är så mjuk säger han!

Ja, han har sovit i en småbarns säng med ganska hård madrass länge. Klart att han också skall få en skön säng att sova i. Vi snurrade på olika idéer och sen slog det mig! Smulan har en våningssäng i sitt rum och väldigt ofta kompisar på besök. De sitter i hennes säng och så är den full med sand och skörfs från kläder. När hennes kompisar är övernatt så sover de alltid bredvid henne i 90 cm breda sängen. Min lösning blev att flytta över Smulans våningssäng åt Lillebror och hon fick en ny 120 cm bred säng.

Alla blev väldigt nöjda!

Nu har Lillebror Smulans våningssäng med mjuk madrass.

Lillebrors rum är mindre än Smulans och nu får han sitt skrivbord under sängen och spara massor med utrymme.

Smulan breder ut sig i den stora nya sängen och har sängöverkast på den när kompisar är på besök.

Läslampan sitter ännu lite knasigt högt pga hennes tidigare högre sovplats.

Utöver sängen har Smulans sitt skrivbord i sitt rum.

Här sitter björnen Karhu och kämpar med läxor.

Nu sover alla bättre och är nöjda med lösningen,

Stugveckoslut

 Jag gav åt Mannen till julklapp ett stugveckoslut nära Noux. 

I fredags åkte vi iväg och kom hem idag. Barnen var två nätter hos mina föräldrar. Jag tror att det var första gången som de var två nätter utan oss. Men det gick ju super bra, de är så vana med mina föräldrar.

Hunden Teddy tog vi med oss och katten Diana var husvakt.

Vi bodde i en liten stuga nära Kaitlampi, alldeles bredvid nationalparken Noux.

Här gäspar Teddy efter den långa bilresan (tyckte han, den tog 35 minuter). 

Det var ett väldigt mysigt ställe, helt utan gatubelysning och vi var omringade av enorma granar. 

De hade gjort det fint med ljusslingor och lyktor vid stugorna.

Det var så tyst, mörkt och man såg stjärnhimlen klart. Det kändes nästan som om vi skulle ha varit i Lappland! Sen var det ju väldigt tyst då vi inte hade några barn med oss och hunden är en väldigt tyst sort.

På lördag lämnade vi Teddy i stugan och så tog vi en lång promenad.

Vi lånade isdubbar och gick över sjön till andra sidan (isen var 20 cm tjock).

Det var bra att vi lämnade hemma Teddy för att vi gick i ganska svår terräng och en liten hund skulle ha haft det ganska tungt. Vi gick inte längs med stigar till en början. När vi kom till Takala tog vi lunchpaus och grillade korv. 

Gott med mat efter lång promenad!

Idag gick vi en kortare promenad före vi styrde hemåt. Vi gick med Teddy upp till Haukankallio och kollade på den fina utsikten. 

Det var nog ett väldigt avkopplande veckoslut då det inte fanns några måsten. Varken träningar eller matcher eller andra måsten. Det gjorde gott!

2026

 Gott nytt år 2026!

Nyår firade vi med min brors familj, det blev hemgjord pizza denna gång. Eftersom kusinerna är så små ännu så for de och sova efter att vi sett på fyrverkerishowen kommunen ordnade på kvällen. Vi bor högt uppe på ett berg så ser vi showen bättre från köksfönstret än från marknivå. Väldigt behändigt! 

Efteråt kollade vi på film (Ensam hemma 2) och hunden Teddy försökte hitta ett ställe där det inte smäller så högt. Han kunde inte gå mera ut efter kl.17 (super rädd för smällarna), men han klarade sig fint till morgonen. På kvällen låg han bakom gardinen, i famnen och under sängen och försökte lista ut var han känner sig bekvämast. Slutligen landade han under sängen och sov där hela natten.

När vi fick barn, lärde vi känna andra barnfamiljer och när vi skaffade hund, lärde vi känna ena massa hundar och deras ägare. Detta är något jag inte ens hade tänkt på att kan hända. Att man plötsligt känner massvis med hundar (och deras ägare).

Då jag blev sjuk på julen så knackade en av hunden Teddys bästa vänners ägare på dörren och gav mig en "krya på dig" present med glögg, en stor ingefära och chokladkex.

Jag blev väldigt överraskad och rörd! 

Vi ses bara på gatorna när vi är ute och gå med hundarna ibland samtidigt, jag har inte ens deras telefonnummer så att jag kan skicka ett meddelande och tacka. 

Imorgon blir det en talkodag för vår del. Det ordnas handbolls cup i vår kommun och alla handis familjer är med och hjälper. Vi får se hurdan medalj som följer med Smulan hem imorgon efter matcherna.