Förlossning nr 2

Så tänkte jag skriva lite om förlossningen när jag födde lillebror.

Smulans förlossning hittas här (klick). 

Förlossningar är omöjliga att planera (känns det som) och denna var helt annorlunda jämfört med den första!

Påväg till Jorv och föda v. 39+2. Har samma kläder på som senast (klick).

Denna förlossning startade på natten kl.02 (27.7.17) med att fostervattnet gick. Jag vaknade och studsade genast upp för att byta pyjamas. Ringde Jorv för att kolla vad jag skall göra och de bad mig komma dit på morgonen efter att jag ätit frukost om allt är okej. Vid problem skall jag komma tidigare. Det blev inte så mycket sovande efter det! Kl. 8:30 kom mina föräldrar till oss (för att passa Smulan) och vi åkte iväg till sjukhuset. 

Efter att vattnet gick på natten så började lätta sammandrag en timme senare. Sådana milda som man kunde andas sig igenom. När jag kom till Jorv så var jag 3 cm öppen. 

Barnmorskan tog prov på mig och kollade bebins hjärtljud. Jag fick också akupunktur för att snabba på förlossningen. Efter detta ville jag testa att vara i varma badkaret och det fick jag denna gång.

I badet började sammandragen vara mycket hårdare och det räckte inte mera med att andas djupt. Jag försökte göra lite djupa ljud samtidigt som jag andades djupt. Till sist blev det olidligt i badet så jag steg upp. Jag hade öppnats 5 cm i badkaret och 7 cm när jag stod i omklädningsrummet. Nu bad jag om att få smärtlindring och barnmorskan gick över till förlossningssalen för att göra den i skick.

Jag tog mig just och just dit, smärtan var olidlig. I förlossningssalen skrek jag som ett vilddjur (har aldrig någonsin skrikit så hårt!) och då tänkte barnmorskan att hon måste kolla mig en gång till och då var jag redan 10 cm öppen så när anestesiläkaren kom för att ge epidural så var det för sent. Nu skulle jag föda i stället. 

Det blev en förlossning utan smärtlindring.

Jag fick föda sittande på en pall och krystningen tog bara 6 minuter.

Fastän denna förlossning gjorde vidrigt ont så var denna förlossning en mycket bättre upplevelse jämfört med den första. Eftersom jag inte fick någon smärtlindring så kom jag denna gång bl.a. bättre igång med amningen (tror jag i alla fall).

Trots att jag hade önskat mig all smärtlindring man kan få så är jag väldigt nöjd efteråt. Jag känner mig mycket bättre, har inga smärtor (trots att tidigare stygnen gick sönder) och har ej fått någon trauma. Min barnmorska på Jorv var alldeles underbar och gav mig stort stöd. Hon erkände att hon var en stund i panik när allt var oförberett och jag skulle föda, men jag var så koncentrerad på annat så jag märkte inget.

Pricken på i:et är ju att jag fick ett friskt fint barn <3 

Ny familjemedlem

Det har varit tyst på bloggen en stund för att vi har fått en ny familjemedlem.

Lillebror! Hurra!

Han kom med racerfart till världen på torsdag 27.7.17 kl.13:15. Vecka 39+2. Vägde 3965 g och 50 cm lång. Han är dock antagligen längre, de mätte honom med krokiga ben.

Vi var några dagar på sjukhuset för att kolla upp alla värden och idag kom vi hem på morgonen.

Katten My ser lite förskräckt ut när hon kollade på nya mini-människan.

Jag berättar om själva förlossningen i ett annat blogginlägg :) Nu skall jag snusa på bebisdoft. Mannen påstår att han doftar jordgubb (kan det vara för att jag käkat så himla mycket jordgubbar på sista tiden?).

Sjukhusväska

Min weekendväska är nu packad med sjukhusgrejer.

1.8.2017 är den beräknade dagen, men man vet ju aldrig när lillis kommer så jag tog mig i nacken och packade väskan.

I väskan har jag bl.a. mjuka kläder åt mig och bebis att ha på oss när vi åker hem. Mellanmål (plommon, godis, nötter), havrevärmepåse, tofflor och hygienartiklar (tandborste, schampo osv).

Jag måste komma ihåg att sätta i kassen rådgivningskortet och kameran. Samt kolla om Mannen vill ha något med sig.

Huh, det börjar kännas lite spännande nu!

Om bussar och magmuskler

Jag har hunnit med en hel del denna vecka. 

När man tänker på mängden snö och aktiviteter så har jag skottat med Smulan föräldrarnas gård några gånger och en dag satt jag fast med bussen i en snödriva. Den fick vi som tur loss med att skotta snö runt den och gubbarna i bussen skuffade loss den :)

Vilket väder i november alltså! Men så himla vackert!

Ljusslinga på balkongen.

Denna vecka var jag till en fyssare och kollade upp mina magmuskler. Efter förlossningen över två år sedan så hade jag ena massa problem. Knävärk, ryggvärk, svårt att hålla koll på urinblåsan och min mage var bara en degklump (detta är normalt). Det absolut värsta var rädslan över att inte kunna kontrollera blåsan och att jag skulle kissa i byxorna. Jag frågade om det hos rådgivningen och de menade att det brukar gå om. Men alltså ingen uppföljning eller råd. Så jag googlade och skaffade en jumppabok. Sedan jumppade jag varje dag medan Smulan sov sin dagssömn. Svett och tårar.

Efter 6 månader kände jag mig som normal igen. 

Nu långt senare fick jag veta av en kompis att det finns fyssaren som kan kolla upp att allt är som det skall efter förlossningen. Då bestämde jag mig för att visa upp min mage, för att se att musklerna har dragit i hop sig. Till min stora glädje så hade de gjort det :) Jag hade lyckats!

Fyssaren var blev dock lite upprörd över hur dåligt med info jag fått. Hon sade att med mina besvär så borde jag ha kommit till dem genast så att de kunde ha hjälpt mig. 

Så jag var både lättad och besviken. Lättad över att jag lyckats på egenhand fixa problemen och besviken på personalen på sjukhuset och rådgivningen för stödet som uteblev.

Förlossningen

Jag tänkte göra ett blogginlägg om förlossningen nu när den ännu är i färskt minne.

De sade på sjukhuset att man snabbt glömmer bort sin förlossning, hur jobbig den än varit. Människans minne är på det sättet bra, man sorterar bort smärtan och kommer ihåg det goda.

Min förlossning började med att fostervattnet började sakta sippra ut på måndag 10.3.14. Det var absolut inte självklart att det var fostervatten så jag ringde några gånger till Jorv för att kolla med dem. Den första jag talade med tyckte inte att jag skall stressa över det, men som tur svarade en annan när jag ringde följande dag och hon tyckte att jag skall komma dit på test. 

Vi åkte på tisdag kväll till Jorv och de bekräftade att fostervattnet läcker och att vi skall komma tillbaka på onsdag 12.3 morgon så startas förlossningen.

Vi visste alltså då att bebisen kommer att födas de närmaste dagarna :)

Vi tog en sista magbild före vi åkte in till sjukhuset, vecka 39+5.

Vi sov nog inte så bra den natten :)

På sjukhuset startades förlossningen med oxytocin. Jag har hört att sammandragningarna blir mycket hårdare när man startar konstgjort förlossningen, men det kan jag inte ta ställning till när jag har inget att jämföra det med. Hårda var sammandragningarna sedan när de började på allvar. 

Hade med mig en havredyna som min kusin gjort åt mig, men snart måste jag ta lustgas. Till en början hjälpte det, men sedan blev värkarna så hårda att lustgasen hade ingen effekt mera. Efter att ha varit 17 timmar på sjukhuset var jag verkligen trött. Sammandragningarna var jätte hårda, jag kräktes flera gånger, skakade så hårt att jag tänkte falla från sängen och hade näsblod. Som tur fick jag sedan epidural efter 17 timmar så då kunde jag lägga mig en stund (satt upprätt före det), men jag kände ett jätte hårt tryck. Jag bad efter barnmorskan och när hon kollade så var jag helt öppen efter 18 h och kunde börja krysta. Krysta fick jag hålla på med i en timme före Smulan föddes. Och snabbt efter att hon föddes kom moderkakan ut. Den vägde 860 g och barnmorskan sade att den var så stor att den inte rymdes i soppåsen :)

Men oj, vad Smulan var fin!

Jag fick hålla henne i famnen medan de sydde ihop mig (det hjälpte säkert så att jag kunde koncentrera mig på annat). Efteråt hade jag ganska hård svindel i ett dygn så Mannen fick lyfta och klä på bebisen. 

Inget jag vill göra på nytt inom en nära framtiden, men inte blev jag traumatiserad av det heller. Och bra gick det ju när vi fick en frisk fin tös :)