Sagostund

I fredags började sagostunderna igen och vi ville förstås hänga med och lyssna på sagor.

Smulan tog sin goda kompis med och mommo höll under tiden ett öga på Lillebror så att jag kunde följa med flickorna.

Nytt för denna gång var att vuxna inte fick vara med på sagostunden så jag satt och väntade på dem i aulan. Det hade gått jätte bra och tur att de hade sällskap av varandra.

I sagopasset får man ett klistermärke för varje sagostund man besöker.

Jag hade antagligen sönder ett stycke pulka på vägen hem därifrån. De sandar hela tiden och överallt. Inte ens en liten bit på sidan av vägen lämnas osandad, murr!

Jätte svårt att åka med pulka någonstans.

Flickorna ropade varje gång de såg hundbajs eller kiss på vägen. Så det var ett evinnerligt ropande bajs, kiss, bajs, kiss, kiss...

Nu undrar jag att tänker hundägare att de inte behöver städa bort hundbajset för att det är kallt och det inte luktar, eller hur resonerar de som inte plockar bort det? Varför är det fler som lämnar kvar bajs på vintern? Fryser de om händerna och orkar inte plocka fram en bajspåse?

En bekant hade i Facebook en uppdatering där hon jämförde plast i naturen med hundbajs som inte städas bort. Hur mycket värre är plast då de inte förmultnar. Att folk ska sluta tjafsa om hundbajs.

Jo, plast är dåligt och bör undvikas och definitivt inte kastas i naturen, det håller jag med om. MEN varför jämföra det med hundbajs, kan man inte bara plocka bort det också? Det är som att jämföra soffor med ananas.

Hundar får för min del göra sin behov i skogen och "offroad", det är skitsamma (hehe heh). Men super äckligt när man rullar vagnen in i det på vägen eller har det under sina skor och pulka.

Puh, nu fick jag ut lite frustration :D 

Guddotter på besök

Vi har fem små söta gudbarn som jag gärna träffar.

Igår fick vi besök av gudbarn nummer 2. Hon har börjat skolan i höst och kan redan läsa.

Före Smulan gick och sova fick hon höra en godnattsaga av skoleleven.

Smulan deltar aktivt :)

Boken fick Smulan av min gudfar och gudmor till dopgåva. Boken handlar om lilla My som inte är rädd för någonting alls. 

Jag läste denna bok åt mitt treåriga gudbarn nummer 4 rätt så nyligen och då när My säger i boken att hon inte är rädd för spindlar, bläckfiskar, pirater osv. så frågade jag gudbarnet nummer 4 om hon är rädd för dessa. Nej, hon är inte rädd för spindlar, bläckfiskar och pirater, men nog för spöken. 

Kom att tänka på tiden då jag var liten och då var jag också rädd för spöken. Spindlar och ormar skrämde mig inte det minsta, men nog det okända (som spöken). Jag berättade säkert inte ens för mina föräldrar att jag tyckte att sådant var läskigt, men å andra sidan, skulle jag månne ha trott på dem om de skulle ha sagt att sådana inte finns? Svårt att säga.

Jag måste alltid sova hoprullad i täcket så att varken armar eller ben stack ut. Annars kunde monstret under sängen nappa tag i mig :)