En vacker söndag

 Idag har snön glittrat som om den var full med små diamanter. Vi har skottat bort pudersnö från gård och balkong. Barnen har åkt i backarna, skidat och skrinnat. Det har varit en riktigt fin söndag.

Veckan rusade iväg som vanligt, det är knappt så att man kommer ihåg vad vi gjort.

Vår gudson fyllde 15 år i veckan. Jag kan inte förstå att han redan är 15, tiden går garanterat snabbare ju äldre man blir!

I fredags var vi med Mannen och Smulan till Grankulla för att ta en sista farväl av min kära vän och Smulans gudmor. Det var en vacker stund och en fin plats för sista vilan. 

Smulan blev dagen före väldigt ledsen, hon insåg att hennes gudmor är borta för alltid. På urnläggningen var hon mest bara tyst och ledsen. Efteråt behövde vi lite prata om saker, men jag tror att det var bra att hon fick vara med och hennes gudmor skulle säkert ha uppskattat det.

Jag var sedan alldeles slut på fredag (urnläggningen och jobb) och uppskattade verkligen att farföräldrarna tog barnen övernatt till sig. 

Vi åt med Mannens runebergstårta både på lördag och söndag (före vi hämtade hem barnen), sportade, målade, åt godis och tittade på film (The Rocketman). 

Årests fjärde runebergstårta. Denna från café Rosta. Mums!

Det var så skönt att bara slappa och göra jag vill. Efter ett dygn med egentid så var det roligt att se barnen och leka med dem. Lillebror brukar dela arbetsrummet med vaari och Smulan sover med mummi i sovrummet. Lillebror hade väckt vaari på morgonen och berättade att farfar snarkar så högt att Lillebror måste hålla händerna för öronen och ändå kan han inte fortsätta sova :) Oj, oj...kanske Lillebror packar med hörselskydd nästa gång det blir övernattsresa.

Allmänt svammel

 Dagarna rullar på och snart har vi veckoslut igen. 

Jag har märkt att jag fotar ytterst sällan nuförtiden, denna vecka har jag inte tagit en endaste en bild. Jag fotade mycket mera när jag var hemma om dagarna. Eller jag är ju nu också hemma om dagarna, men då jobbar jag och då tänker jag inte på något annat (förutom på lunch 11-tiden) :) 

En bild skall jag dock bifoga till detta inlägg och det är på min Man som håller upp en jätte stor vitlöksklyfta.

Den motsvarar typ 3 vanliga! Jag är nog lite stolt att det kom så bra med vitlök i år. Aldrig tidigare har jag lyckats för att vi har alltid flyttat när de kommit igång med växandet. Då har jag lämnat dem kvar i jorden till följande ägare. 

Lillebror roade oss när Mannen firades i söndags. Han har tolkat sångerna på sitt sätt. "Ha den äran idag" tycker han att skall vara "Ha den äran Ida". Han sjunger den sången alltid åt Ida. Sen sjöng han "skära pappa"...jag tyckte att det var så fint att han sjöng "kära pappa". Men nej, jag säger ju "skära" inte "kära" sa Lillebror bestämt och visade med handen en "såga" rörelse :D Hah ahah...

Mannen köpte en eldriven terrängcykel till födelsedagen och han har kört med den varje dag, förutom igår. Då måste han hålla en paus för att han kan knappt gå mera. Han har cyklat 80-90 km på 5 dagar. Det är ganska mycket för en person som cyklade senast förra året. Jag passade på och tog hans elcykel på en skogstur i skogen nära oss. Det var ju super roligt! Inte hade jag nån aning om att terrängcyklar är så kul, jag har bara haft vanliga cyklar. Nu får vi hoppas på att han har lite mera pauser så att jag kan knycka den lite nu och då!

Hösten är här

 September har gått fort, nu är vi redan halvvägs i månaden.

Jag har grejat mycket i trädgården på kvällarna med familjen. I torsdags skippade vi den egna gården och besökte skogen i stället. Jag hade förstått att det skulle finnas bra med svamp. Nu vet jag inte om vi var för sent ute för att vi hittade ganska knapert med svamp under den timmen vi gick där.

Lite kantareller, två trattisar och några nävor lingon.

Jag tycker att det fanns väldigt lite svamp i allmänhet, inte ens oätliga svampar.

Hemma skördar vi fortfarande tomater, smultron och morötter. Äpplen fick vi inte så mycket av i år. Men nog så där passligt att äta, alla har fått ett äpple per dag efter jobb och dagis.

Tomaten chocolate cherry.

Igår när jag tittade på tv och publiken i showen satt med munskydd på och hade säkerhetsavstånd. Då funderade jag hur vi kommer att blicka tillbaka på coronatiden. Kommer detta att ändra på våra sätt. Mycket har det lyfts fram att den nya normen blir kanske att jobba mera distans när man ser att det fungerar. Då är det också mer flexibelt och det finns många fördelar för både arbetstagare och arbetsgivare. Hur blir det med kramar och sånt? Kommer det att ramla bort, att man inte kramas automatiskt när man ses och håller avstånd. Kommer vårt immunförsvar att försämras när t.ex. barnen inte utsätts för båbbor på samma sätt i dagis mera. Alla som känner sig sjuka stannar hemma med lägre tröskel. Det blir att se.

En tjutande väckning

 Sådan natt vi haft! 

Vi gick alla i god tid och sova (som tur) för att vi vaknade med ett ryck kl.01:30 i natt av att brandalarmet tjöt för fullt. Jag och Mannen studsar upp med fart och rusar till nedre våningen alldeles sömndruckna. Smulan stod i tamburen med fingrarna i öronen och väntade på oss. Lillebror skrek efter mamma i sitt rum. 

Mannen stängde av alarmet och jag sprang och kollade hur det såg ut i bastun (vi badade bastu på kvällen). Allt ok, men det luktade rök.

Orsaken till att alarmet gick var p.g.a vädret och det bildade säkert ett undertryck som gjorde att röken från kakelugnen spred sig i huset. 

Mannen talade med Securitas om att allt verkar vara okej hemma hos oss (de ringde oss genast). Jag fick Lillebror lugn och han fortsatte sova. Smulan var så uppskärrad så hon ville sova i vår säng och hålla mig i handen hela natten. Jag tror att vi somnade först kl.05.00. Vi åkte med Lillebror till dagis och jobb 7.30 medan Smulan och Mannen blev kvar och sova en timme till. 

En bra sak kom ju förstås ut av detta och nu vet vi att vårt alarmsystem fungerar bra!

Ni skulle bara veta hur mycket vi talat om händelsen idag med barnen. Nu när de gick och la sig frågade de oroligt om det tjuter i natt igen. Nej, svarade jag, för nu har jag tejpat fast alla springor i hela kakelugnen :)

Fem bästa

Torsdagen till ära kör jag en fem bästa. De är inte i någon speciell ordning, bara i den ordning jag råkade skriva ner dem.

Fem bästa - just nu

1. Att det är juni. Den ljuvliga månaden när trädgården exploderar.

2. Att Mannen har möjlighet att jobba hemifrån.

3.  Smulans intresse för småkryp. Jag lär mig samtidigt nytt när jag får ta reda på.

4. Parkerna, i denna kommun finns det massvis med fina lekplatser.

5. Tomaterna som jag trodde att skulle kolavippen när jag flyttade ut dem, ser ut att överleva.

Fem värsta - just nu

1. Att jag har tittat på alla avsnitt av senaste trädgårdstider, finns inga mer att se framemot.

2. Vi har ingen glass i frysen

3.  Här måste jag ju bara säga det självklara: Covid-19.

4.  Tallens pollen. 

5. Ogräs i grönsakslandet. Eller tja, egentligen ogräs på alla ställen som är "fel". 

Fem saker vi gjort i veckan

1. Byggt på vår stengång

2.  Vattnat blommor, barn och grönsaker

3. Varit på vårfest på dagis

4. Ringt och gratulerat min lillebror

5. Haft lekträff

Fem saker vi skall göra i helgen

1. Fira en ett-åring!

2.  Köpa plantor

3. Baka

4.  Fortsätta med stengången

5. Fylla plaskpoolen

Fem saker jag längtar efter

1. Att träffa folk och inte behöver akta sig för covid-19

2. Att ha tumistid med Mannen

3. Katten My

4. Att äta mängder med färska jordgubbar och hallon

5. En hängmatta eller gunga (som man kan chilla i)

En vecka isolerade

Nu har vi varit isolerade från omvärlden i en vecka för att undvika corona viruset.

Jag som trodde att vi inte kunde bli mer isolerade så hade fel. Nu förbjöds parkträffar, fastän man skulle vara 10 st. 

Som tur visste vårt mamma-barn-gäng inte om det i torsdags. Då var vi under 10 pers och firade Smulan 6 år ute på vår balkong. Vi kommer inte att kunna fira henne senare har jag på känn så vi tog firandet ut. Nästa dag fick jag veta att inga träffar, ens utomhus får ordnas. 

Super bra att det är fint väder! Vi tog genast på morgonen en cykeltur och på eftermiddagen var vi ensamma i lekparken. 

Jag har tänkt väldigt mycket på ekonomin. Hälsan är det förstås fokus nu på, att inte smittan sprids och de äldre och de i riskgruppen skall vara säkra. Men herregud sådan inverkan detta har på företag, arbetsgivare, arbetstagare, arbetslösa....Jag följer med placeringar hur de rasar, företag som måste stänga (bl.a. restauranger, bion, cafeér, ställen där människor samlas). Permitteringar, uppsägningar, konkurser. 

Min egna arbetssituation i höst är högst oklar. Det kommer säkert många andras också att vara. Färre jobb och flera som söker sig till dem. Jag försöker tänka att pengar är bara pengar, hälsan är viktigast. Tänk er nu alla ni som är vaccinmotståndare hurdan värld vi skulle leva i utan vaccin!

I Finland tror jag att folk lyder order bra och håller avstånd till andra. Men situationen är så ovan att jag kan tänka mig att ungdomar som rör sig självständigt har jätte svårt (omöjligt) att låta bli att samlas och prata med kompisarna. 

I Facebook har jag sett så många glada små nyheter, människor som vi hjälpa. Handla åt personer i riskgruppen, gå ut och gå med hunden, blombutiken som placerar ut narcisser lite här och där åt folk. Bara för att hjälpa till och sprida glädje. 

Hurra för omtänksamhet! Och trevligt veckoslut allihop!

Undantagstillstånd

Corona viruset har nu spridit sig till min blogg också. Det går inte att undvika, det är i våra tankar varje dag, varje timme. Covid-19 tränger sig in i mina drömmar och det inverkar på vår vardag.

Det är första gången beredskapslagen tillämpas i Finland under fredstid. Ett undantagstillstånd där Finland är stängt i åtminstone följande fyra veckorna. 

Vad innebär det hemma hos oss?

Vi är alla fyra (fem om katten räknas med) hemma 24/7. Mannen sitter i arbetsrummet och jobbar och vi andra försöker ta honom i beaktan. Det är konstigt för oss vuxna och barnen, men vi gör det bästa vi kan av det.

För Smulan har jag försökt berätta vad som gäller nu, varför vi inte träffar kompisar, inte går mera till simskolan, bibban, museér, hälsar på hos vänner. Vi går inte till matbutiken, ser inte mommo och mofa som bor bakom hörnet osv osv.

Enligt rekommendationer får man träffas högst 10 personer åt gången. Jag blev så glad idag när min brors fru med barn kom och hälsa på. Alltså härligt med sällskap! Så har jag ju hunnit sakna dem redan en hel del. 

Vi har många i familjen och vänkretsen som hör till riskgruppen så det blir en lång paus före vi ser dem nästa gång. Jag har svårt att tänka mig att vi skulle återgå till det normala om 4 veckor.

Tack o lov att det är vår och inte höst! Att vara utomhus är det bästa för tillfället. Lekparkerna är som tur inte stängda. Dessutom är det ganska lätt att undvika folk ute när det finns så mycket utrymme.

Barnen har tyckt att det är konstigt att dagis uteblivit. Smulan saknar det så! Och vår tumistid med Lillebror på dagen skall delas med Smulan så det resulterar i att ingendera får egentid med mig för tillfället. Allt gör vi ihop.

För att vi inte skall tappa fästet så satt jag ner idag och ritade ett dagsschema upp för de följande två veckorna. Med klocktider och program. Barnen fick ge önskemål så att alla gillar dagen.

En rolig upptäckt gjorde jag några dagar sedan. När vi inte kan ses så kan vi ringas. Smulan ringde videosamtal med sin dagisvän (som också är hemma) och de lekte hur länge som helst tillsammans! De klädde ut sig, gick till skolan osv. Så fantastiskt att de kunde via telefonen leka som "normalt".

Natur och klimat

Första museibesöket i februari gjorde vi i söndags. Vi valde Naturhistoriska museet (klick). 

Det är ett väldigt fint museum, både byggnaden och utställningen. 

Barnen orkade gå igenom alla våningar och tittade på allt som fanns.

Här undersöks det noga. Massvis med små fina detaljer.

Jag hade kollat upp i förväg att restaurangen är stängd, men att det finns högst uppe i fjärde våningen plats där man kan äta egen matsäck. Vi tog med egen matsäck och fick sitta högst uppe alldeles för oss själva och äta. Det var rätt så folktomt på söndagen kl.10-12!

Klimatet har beaktats i många museer som vi besökt. Med info om vad som händer och vad vi själva kan göra. Dagligen får vi läsa om klimatdebatten och jag förstår att många känner sig förvirrade. En del tror inte alls på detta, andra får ångest, en del gör extrema åtgärder för att bidra till ett bättre klimat osv. 

Vad jag själv har förstått så är det mera de yngre generationerna som blir ångestfyllda. Jag tänker att det är unga människor och folk som har unga barn och ungdomar som oroar oss över hur deras framtid kommer att vara. Man vill göra rätt och bra val alltid när det är möjligt. Lyssna på det senaste och fundera på hur man själv kan bidra. 

Jag är själv inte så radikal när det kommer till åtgärder. Jag har väl redan gjort det värsta man kan tänka sig när jag fått två barn (top 1 värsta ur klimatperspektiv). Jag kör "Martha-stil" i mitt klimattänkande. Jag gillar Marthornas värderingar på bl.a. återvinning, minska matsvinnet, reparera och fixa mycket själv. Det är en rätt nivå för mig för tillfället. 

Människan är en bekväm varelse och gör många gånger det val som känns lättast för en själv. Fastän jag försöker förstå allas synpunkt på detta ämne så måste jag nog erkänna att ibland blir jag väldigt irriterad på folk. T.ex. på dem som påstår att man måste äta kopiösa mängder kött för att klara sig och blir helt till sig när det är en vegetarisk dag i skolan. De borde ta en sväng till Naturhistoriska museet och se hur stora djur som klarar sig enbart på växter :)!

Lista

Jag har tidigare fyllt i denna lista vid årsskiftet, med några års pauser här och där. Nu kör jag en lista igen.

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut? 

Drog ut tänder på Smulan. Under år 2019 tappade hon 6 stycken tänder. Den sista av dem drog hon själv ut. 

Genomdrev du någon stor förändring? 

Njaa...kanske många små, men ingen stor. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

På denna punkt fick jag tydligen hjärnsläpp när jag skrev svaret igår. Måste redigera det idag (1.1.2020). Min kusin fick ju sitt första barn 2019! 

Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas?  

Inget datum sticker speciellt mycket ut nu när jag tittar bakåt i tiden. Men barnens födelsedagar minns jag ju bra.

Dog någon som stod dig nära? 

Ingen, som tur...

Vilka länder besökte du? 

Sverige och Estland. Detta börjar bli standard svar för mig.

Bästa köpet? 

Alla mina plantor! Jag blir så glad av att se dem.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Min familj. De gör mig så glad att jag får nästan ont ibland. De får mig att skratta så jag nästan kissar på mig :)

Saknar du något under år 2019 som du vill ha år 2020? 

Under 2019 kom det fram att jag hade järn-anemi. Nu hoppas jag på att år 2020 är jag stark och pigg och har alla mina värden på bra nivå. 

Vad önskar du att du gjort mer?  

Tjaa...hmm...kanske grävt ner mera blomlökar i rabatten. Så att det skulle explodera i färg på våren. 

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Städa efter min man när han lämnat kärl och saker på borden. Ny taktik är att samla allt på hög som han får röja själv när höger blir för stor, heh heh.

Favoritprogram på TV? 

Downton Abbey! Jag älskar den serien och såg den på Netflix 2015. Nu när den kom på tv så kollade jag igenom hela serien igen. 

Bästa boken du läste i år? 

Lucinda Rileys böcker om de sju systrarna har jag gillat jätte mycket. År 2019 läste jag de fyra första böckerna.

Största musikaliska upptäckten? 

Uuh, här hänger jag efter alldeles förfärligt. Det spelas mest barnmusik hos oss nuförtiden.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Gladare skulle jag säga.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Plantor, mat och piffa upp hemmet grejor (t.ex. målfärg).

Vad gjorde du på din födelsedag 2019? 

Min man överraskade mig och bjöd mig på middag i Helsingfors. Vi övernattade på hotel och morföräldrarna passade barnen. Vilken super fin dag!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Kanske det skulle ha blivit bättre om jag redan 2018 skulle ha kollat upp mina blodvärden och börjat åtgärda järnbristen.

Vad fick dig att må bra?  

Min familj, boxning, promenader i skogen, god mat, vänner, kramar och skratt.

Vem saknade du? 

Katten My. Hon var ju så ljuvlig!

De bästa nya människorna du träffade? 

Frank, Emma och William

Mest stolt över? 

Jag kom genast att tänka på Smulan då hon för 6 månader sedan vägra väta håret och nu är hon ett litet vattendjur. Hon dyker, flyter, simmar lite på ytan, mycket under ytan och hoppar från kanten i simhallen. 

Jag är super stolt över att hon bestämde sig för att sluta suga på tummen i somras och kunde med ren vilja låta bli, trots att det varit hennes "snuttefilt" i fyra år! Jätte imponerande! 

Stolt är jag över båda mina barn, men dessa två prestationer som Smulan gjort 2019 är jätte stora.

Högsta önskan just nu?

Att alla nära och kära skall ha en god hälsa 2020 och vara i fin balans.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Nästa år skall jag börja sätta mig in i arbetsmarknaden igen, mera om det senare. Lillebror skall starta sin dagiskarriär i höst 2020.

Lättnad

Gårdagen väntade jag på otåligt. 

Jag ville att dagen skulle komma snabbt, men å andra sidan ville jag inte det. 

I början av månaden besökte jag hälsocentralen för att kolla upp mina järnvärden. Det var inte ett så lyckat besök eftersom jag inte fick veta dem. I stället tyckte läkaren att mitt socker och blodtryck var för högt och att dessutom ser mina födelsemärken på ryggen konstiga ut. 

Blodtrycket kollade jag upp hemma under en vecka och jag kom till bra värden. Det var stressen som fick trycket att skjuta i höjden hos läkaren. Så det kan jag stryka över.

Före jag skulle gå och skära bort födelsemärken så bokade jag tid hos en hudspecialist. Den tiden var igår. Jag har varit så orolig över besöket att jag har varit jätte rastlös. Speciellt dagen innan och på morgonen innan besöket. Jag kunde inte koncentrera mig på någonting. Sen var min man också jätte orolig över att specialisten skulle tycka att födelsemärken var konstiga. Så han har suttit på nålar också.

Hudläkaren kollade igenom alla mina märken (också i hårbottnet) och jag hade allt man kan tänka sig, "kirsikkaluomi, rasvaluomi" osv. Eftersom jag hade två konstiga (ojämna) födelsemärken på ryggen så tyckte hon inte att det var oroväckande. Det kan vara bara någonting som är "min grej". De såg helt okej ut tyckte hon. Jag fick till hemläxa att ta mått och bild på dem och kolla upp om 6 månader att de inte har ändrat utseende. Puuust...jag var så lättad att jag nästan började gråta :)

Smulan fick låna min telefon och fotade det hon tyckte var vackert. Här är morsdagsrosen jag fick i maj.

Nu kan jag tänka på annat igen.

Av någon anledning så var 24.10 det enda jag kunde tänka på sedan jag bokade kontrollen. Inget ville jag planera före det. 

Idag skall vi fira lite. Smulan börjar simskolan och på kvällen skall vi titta på "Mamma Mu och Kråkan". Bara jag får Lillebror i tid i säng :)

Trevligt veckoslut!

Lastbilar

Full fart mot veckoslut! 

Mannen har gjort långa dagar och imorgon har han middag med jobbkompisarna och kommer antagligen på lördag-sidan hem. Fastän vi har haft ett bra lunk så är det så mycket mera att göra när man är ensam med barnen :)

Denna vecka har det varit boxning, Lillebrors dopdag och Mannens födelsedag. Igår var vi hela gänget hemma i god tid så vi hann en sväng via butiken. Som mål hade vi att köpa ett "vuxen täcke" åt Smulan. Hon har nu barnens modell som är 130 cm lång och nu har den blivit för kort.

Vi hittade en fluffigt skönt täcke och så fick barnen välja åt sig varsitt påslakan med dynvar. Smulan valde Bamse och Lillebror Ryhmä Hau. Det var extra mysigt att lägga sig igår kväll.

Lillebror har gjort igen stora framsteg gällande talet. Han kan också redovisa för vad han har gjort. Att han t.ex. gick i skogen i morse och hittade fina blad.

Här läser han sin favorit bibbabok, en om lastbilar och långtradare. Jag lär mig nytt i samma veva :)

Han har snappat upp märken och kan berätta om det är Volvo, Sisu, Mercedes-Benz eller Scania.

Jag var igår an sväng till hälsocentralen för att kolla upp mina järnvärden. Tyvärr hade de inte tagit de proven när de tog blodproven på mig, så jag fick inte svar på om det var bättre. Jag blev nog ganska besviken. De hade bokat mig på årskontroll (vilken förstås inte är en dålig sak), fastän jag bara ville veta järnet. Dessutom hittade läkaren massor med nya grejer som borde kollas upp så jag blev lite orolig av besöket. Till hemläxa fick jag att i en veckas tid kolla upp blodtrycket, äta fortsättningsvis järn, boka tid för att ta bort födelsemärke (hon tyckte att det såg konstigt ut) och sockerbelastning. Så ni kan säkert förstå att jag inte var helt nöjd...

Blixt och dunder

Jag har sovit ganska bra på nätterna rätt så länge, men är det extra mycket oväsen så vaknar jag. 

Kanske jag sover extra djupt och mycket pga järnbrist? 

Vi hade ett vådligt oväder rakt ovanför oss några nätter sedan. Vilken smäll jag vaknade till! Blixt, brak och dunder. Hela sovrummet blev vitt. 

Smulan som sover bäst av oss allihop vaknade också till den smällen. Barnen blev inte rädda som tur, det gick snabbt att lugna ner dem och återgå till drömmarnas värld. 

Mannen har gått och fått någon sommarflunssa och är täppt i näsan och hängig. Då snarkar han alldeles förfärligt. Jag vaknade av att jag trodde att någon sköt fyrverkeripjäser mitt i natten. Jag var helt yr och undrade vem som håller på med såna dumheter. När tankarna mina klarnade så insåg jag att oväsendet kom från Mannen :D Nu harmar det att jag inte spelade in det, han tror nämligen inte på mig att han låter förfärligt högt när han sover!

Som tur snarkar han bara i undantagsfall.

Något som inte alls har med sovandet att göra är mitt loppisfynd. Jag köpte det redan en tid sedan, men har inte visat upp det.

Ett hängande fågelbad.

Jag har ingen aning om vad kopparkärlet ursprungligen skall vara till för. 

Ett fågelbad har jag länge funderat på, men inte hittat något bra än. Jag har ingen aning om fåglar gillar hängande bad, men jag ger dem denna sommaren en chans att bekanta sig med det. 

Att fylla år

Min kompis fyllde 40 år igår, hurra!

Så knasigt hur tiden går fort när vänner börjar fylla 40 :)

Jag har alltid gillat att min födelsedag! Mitt i sommaren med jordgubbar, sol och grädde, med familjen.

Det finns människor som inte alls gillar att fylla år.  Som min biologilärare i högstadiet. Han var nedstämd en morgon och berättade att han "fyller 30 år idag och nu kommer livet att bara gå neråt". Kroppen blir sämre osv. Jag minns det fortfarande idag, hur jag inte alls förstod honom. 

Herregud, det är ett privilegium att fylla år, det betyder att du lever! Den dagen du inte mera fyller år så är du död. 

Mina tankar började några månader sedan snurra mycket runt livet och döden när min klasskompis dog knall och fall. Mitt i livet i åldern av nyss fyllda 38. 

Hur viktigt det är att njuta av alla stunder.

Personlighetsdrag

Jag funderar ibland på personlighetsdrag och egenskaper.

Hur jag ser mig själv, hur mina vänner ser mig, min familj, kolleger, grannar och halvbekanta.

Jag tror att alla har olika uppfattning, närmast mina egna har antagligen min familj. Dem man pratar mest med.

I skolan fick vi redan i högstadiet skriva på lapp hurdan klasskompisen är. Då kunde det stå på min lapp "pratsam" och "tystlåten". Beroende på vem i klassen man frågar. I arbetslivet har jag också genomgått "tester" på hurdan jag är. Men inga åtgärder har gjorts på basen av resultaten så jag vet inte riktigt varför vi har testats...

Det finns olika faktorer som inverkar på hurdan jag är. Är jag i en grupp med enbart finskspråkiga blir jag lite reserverad, på ett annat sätt än med en grupp finlandssvenskar. 

Jag har alltid tänkt mig som en ganska introvert person, jag trivs för mig själv. Jag behöver vara för mig själv lite nu och då så att jag får ladda mig.

 Ibland finns det ingen möjlighet att få egen tid, då slänger jag ut omvärlden och fokuserar på det jag gör.  T.ex. på jobbet, det kan vara full rulle i rummen bredvid mig och folk går i korridoren, men jag registrerar inte det på något sätt. 

Tyvärr märker jag inte heller alltid om du har ny frisyr eller klänning. Jag kände knappt till mina grannar fastän jag bodde på gamla adressen i 5 år. Visste inte riktigt vem som bodde var och vad de hette. Till mitt försvar var det ett husbolag med över 20 bostäder. Jag är dålig på small talk och inte så nyfiken på vad andra håller på med (förutom mina vänner, dem vill jag gärna vara uppdaterad med). Det kan kanske ge ett intryck på att jag är arrogant?

I skolan tog jag allt som sades som sanning, stod det i boken eller sa läraren något så var det rätt. Nu i frågesätter jag dagligen saker. Jag försöker göra det på ett "snällt" sätt för att det är ett ganska irriterande drag. T.ex. var har du läst det? Det känns ibland som många tror att de vet bättre än experter hur saker skall göras, de har läst om det på nätet och väljer att tro på det som passar dem bäst. T.ex. vaccinmotståndare. Argh!

Jag är känslig och blir lätt rörd, t.ex. av en vacker sång eller ett fint tal. Men jag blir sällan arg, onormalt sällan kan någon tycka. Blir jag arg kan jag bli rosenrasande så att jag inte får ett ljud ur mig men sedan när jag har gormat så lugnar jag snabbt ner mig också :)

Jag gillar ordning, alla saker har sin plats och jag är effektiv. Men jag är absolut inte perfektionist. Allt behöver inte vara gjort på bästa möjliga sätt. Min Man har drag av perfektionism och det kan bli lite jobbigt när vi fungerar på olika sätt. Som t.ex. när jag fixar ett rum så spacklar jag, tejpar, målar och städar fort efter mig. Han kan stå och spackla och slipa ett ställe hur länge som helst. Ett ställe som ingen ser och är irrelevant i mina ögon att få så fint slipat som möjligt. Då tycker jag att han slösar bort tid på strunt och han tycker att jag slarvar :D

Det är bra att vara lite olika. Skall vi hänga upp en tavla så är det bäst att låta honom göra det för då blir det så rakt det bara kan vara :)

År 2018

Jag gjorde en årslista både 2015 och 2016, men sen blev det paus. Nu kör jag igång igen.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? 

Köpte ett hus! Det var stressigt, roligt, skrämmande och HÄRLIGT! 

Så bodde vi två veckor i Sverige, det har jag inte heller gjort förut. 

Genomdrev du någon stor förändring? 

Knappast någon stor förändring för det skulle jag säkert minnas...

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ingen blev ny förälder, men Smulans gudföräldrar fick ett till barn.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?  

Barnens födelsedagar.

Dog någon som stod dig nära? 

Ja, min kära katt.

Vilka länder besökte du? 

Jag tror visst att vi bara besökte Sverige 2018.

Bästa köpet? 

Huset :) 

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Mina familj gör mig så himla glad. Lillebror som kommer springande med öppna armar mot mig och Smulan som säger så roliga saker. 

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? 

Näe, inte vad jag kan komma på. Kanske träffa lite oftare mina vänner!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Ätit mera choklad, hah hah!

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Stressat! Allt stress berodde på husköp, försäljning av lägenhet och fuktskada.

Favoritprogram på TV? 

Jag har inte tittat på program på tv, förutom julkalendern (Buu-klubbens) tillsammans med barnen. Väldigt fint gjord! 

Bästa boken du läste i år? 

Kanske boken om Ester Blenda Nordström.

Största musikaliska upptäckten? 

Inga nya upptäckter, bara barnmusik hos oss för tillfället. Sen när det är tyst så njuter jag bara av tystnaden och sätter inte musiken på.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Jag har nog varit jätte glad, förutom i slutet av november (katten My).

Vad spenderade du mest pengar på? 

Lätt fråga, HUSET.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? 

Vi firade den på restaurang ASK med Mannen lite i förväg. På riktiga dagen var jag hos mamma och pappa med barnen och brorsan och åt jordgubbstårta.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om alla varit friska.

Vad fick dig att må bra?  

Familjen, hobbyn, att läsa, sporta och vara med släkt och vänner.

Vem saknade du? 

My

De bästa nya människorna du träffade? 

Vi började "hänga" på invånarparken och där har vi träffat flera fina människor.

Mest stolt över? 

Smulan. Hon är en så fantastisk storasyster. Långt tålamod och vill lära Lillebror allting. Hon tar så fint hand om honom och är omtänksam <3

Högsta önskan just nu?

Att Mannen skulle ha lite ledigt, han har jobbat som en tok.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Det blir att se. Åtminstone leva lite mera sparsamt nu när så mycket pengar har farit åt till Huset. 

Tankar om en katt

När man levt med någon i 15 år så har det bildats massvis med rutiner och små roliga grejer som plötsligt upphör när den andra inte finns längre.

Jag har varit väldigt vilse sedan My insomnade och slutade tassa runt i vårt hem. Jag ”ser” henne överallt. Hon ligger på kudden och sover, smyger bakom knuten, sitter på wcbyttan och väntar på att jag borstat mina tänder. Men ingen katt sitter bakom ryggen när jag borstat färdigt. Ingen katt trycker på tangenterna med tassarna när jag uppdaterar bloggen. Ingen katt sitter på trappan när jag går upp som jag automatiskt alltid smeker på huvudet när jag går förbi.

Smulans dörr behöver inte mera stängas till natten så ingen My smyger in och knycker hennes mjukisar. Pepparkakshuset kan stå framme och inte i vitrinskåpet. Där har det stått alla tidigare år för att My hade en svaghet för franska pastiller och slickade i sig dem. Jag gömmer fortfarande posten så att hon inte skall hugga tänderna i kuverten (de smakade gott tyckte hon). 

Ingen katt lämnar mjukisar, boxers, sockor, eller vad hon nu råkat få tag på i vindfånget åt mig att hitta när jag kommer in. Alltid, varje dag fanns det en ”present” åt mig, vare sig jag var ute och hämtade snabbt tidningen eller om jag varit borta en längre tid. 

Var jag ensam hemma krafsade hon på sovrumsdörren och ropade tills jag släppte in henne. Då ville hon vara med mig på natten när ingen annan var det. 

Hur hon och jag ligger på golvet och löser Husis sudokun eller korsord. Sudokut från torsdag hann vi inte få klart för att vi måste skynda oss till veterinären, där hon blev…

Jag känner en oro över att jag någon dag skulle glömma bort allt det fina vi gjorde tillsammans. 

Hon apporterade saker som jag kastade, satt när jag bad henne sitta och gav mig sin tass.  Hur härligt hon alltid doftade. Hur bara jag kunde lyfta henne ”rätt” så som hon gillade och vi jagade småkryp tillsammans och hon meddelade mig om någon fågel flög förbi med sin roliga ”kolla en fågel läte”. Hur hon alltid kom och sträckte sig bredvid på mattan när jag yogade. 

Hon älskade att bli borstad och rullad med tejpborsten. Hon snarkade ibland så högt att huset skakade. Hon trivdes bra i bastun och satt gärna högt uppe och kollade på oss. På gamla adressen brukade hon klättra uppe på köksskåpen. Hon var så snabb, smart och hade bra balans.

Jag önskar att hon hade fått flytta med oss till vårt nya hus. Nu följer hennes kropp med oss i en ask. En natt funderade jag när jag låg vaken att kanske jag sparar asken istället för att begrava den. Sedan skriver jag på i mitt testamente att sedan när jag dör så skall hennes ask sättas med i min grav. Så att vi hittar varandra lättare...

En fyra-årings frågor om döden

Min lilla fyra-åring har börjat fundera på döden och ställer fina och svåra frågor åt mig.

Det går inte att avleda så smidigt så jag försöker svara så enkelt och tydligt jag bara klarar av. Nu känner jag att jag behöver lite hjälpmedel och satt och googlade en lång stund. Försökte hitta böcker för barn där det talas om döden. Super svårt att hitta!

Tillsist hittade jag en bok som jag satt mig i kö till på bibban.

Vi går flera gånger i veckan förbi gravgården och Smulan funderar vad man gör där.

Där vilar de döda, eller deras kroppar, skal som de ha burit här på jorden har jag svarat. 

Varför kan de inte ligga i sina sängar? Får de inget att äta undrar Smulan.

Näe, är man död behöver man ingen mat och man kan inte då ligga i sin egen säng, svarar jag.

Så fortsätter vi att prata om saken och när vi kommer hem vill Smulan modellera.

Hon modellerar två människor som ligger döda och modellerar små gula majskorn åt dem så att de inte behöver vara hungriga.

Varför måste alla dö, undrar barnet? 

Ja, svarar jag...för att ge plats åt dem som föds svarar jag. Skulle ingen någonsin dö så skulle vi vara så många här på jorden att det skulle bli väldigt trångt.

Jag måste sedan erkänna åt henne att jag vet inte heller vad som händer efter döden för att de som jag känner som har dött har det så bra att de inte har kommit tillbaka och berätta. De hälsar på i mina drömmar ibland och då pratar vi, men tillbaka vill de inte komma.

Skalet, kroppen som blir kvar ger liv till nytt. Den kan bli gräsmatta, ett träd eller kanske en blomma. 

Hmm...svarar Smulan. 

Som tur kändes det som om hon inte skulle ha fått så stor ångest av vårt samtal.

Förra veckan när vi talade om mitt marsvin som dött så blev hon så jätte lessen att hon började gråta. Då hade jag jätte svårt att hålla mig för tårar, för jag fick ju också ledsamt.

Listan

Jag tänkte köra en lista denna gång. Jag nappade inspisen av Lindas Lantliga.

Fem bästa - just nu

1. Lillebror sov i natt i ett streck från kl.21.00 till 5:40, nytt rekord!

2. Alla är friska trots att det härjat feber, snuvor och magsjukor i närheten.

3. Jag har börjat fixa i trädgården, små steg, men så roliga!

4. Barnen har så himla roligt ihop, så mycket skratt här hemma har det aldrig hörts tidigare.

5. Våren som håller på att bli varmare.

Fem värsta - just nu

1. Att klä på barnen ytterkläder. De skulle helst vara tunnare klädda, men det är alldeles för kallt för bara leggings och blus. 

2. Mannens pollenallergi.

3. Har haft vår säng till salu på tori.fi och flera har varit intresserade, men sedan när man slår fast hämtningen så dyker ingen upp och svarar inte. Himla irriterande!

4. My dricker massivs med vatten, jag börjar oroa mig över att hon har något fel. Glad och pigg är hon i alla fall.

5. Det eviga diskande av tutt/nappflaskor.

Fem saker vi gjort i veckan

1. Firat vappen hos kompisar.

2. Firat första maj på jippo och brunch

3. Installerat Lillebrors bilstol. Nu behöver han inte ligga i bebisstolen mera. Han är så glad över det att han har olika tassiga läten när han åker bil.

4. Pilates.

5. Skattedeklaration.

Fem saker vi skall göra i helgen

1. Jag skall på Humorlandskampen i lördag.

2. Ta fästingsvaccinet nr 2 åt Smulan.

3. Ut och gå med kompis P och Lillebror.

4. Äta på restaurang.

5. Hoppeligen hinna fixa stenplattor på bakgården.

Fem saker jag längtar efter

1. Att börja plantera växter.

2. Joga (den blev på sommarpaus).

3. Vår Sverigeresa

4. Ett hem utan sandkorn överallt :)

5. Ligga och läsa en bok i flera timmar.

Tankar om allt möjligt

Under denna vecka har jag inte hunnit uppdatera bloggen så aktivt. 

Mycket har vi gjort och roligt har vi haft. Imorgon har vi ännu en hemmadag och sedan fortsätter vardagen med dagis efter sportlov. 

Smulan var övernatt hos mommo och mofa i fredags och då hann vi med Mannen kolla igenom några avsnitt på serien Bron (säsong 4). Vilken bra serie, en av de bästa jag sett! Jag kommer att sakna den. Jag brukar inte nuförtiden hinna titta på tv, men tid från Bron har jag lyckats fixa :)

Mycket tankar om lycka och saker har jag tänkt på under det senaste året. 

Hur kraven har minskat nu i och med att jag är hemma. Jag känner lycka över alldeles små saker nuförtiden. 

När jag var i arbetslivet och utan barn hade jag mera krav på allt. Skulle jag ut och äta ville jag gärna äta på en bra restaurang. Reste gärna ofta och kollade upp vad där fanns, viktiga sevärdheter osv.

Shoppade lite nu och då för att jag trodde att jag behövde sakerna.

NU, helt andra krav. Jag blir helt i extas av att få sova ordentligt, vilken lyx!  Jag blir lycklig av att får äta på restaurang (utan barn helst), på semestern är jag glad om vi alla är friska. 

Saker/prylar gör mig nuförtiden lite irriterad. Med barn kommer det massvis med saker som flyter runt här hemma. Försöker hitta en plats åt alla saker och sådant vi inte använder så säljer jag bort eller för till återvinning. 

Smulan deltog en dag och gav mig leksaker hon inte bryr sig om. De flyttade in i en låda som vi tog bort från barnens rum. Så tar vi fram dem sedan om det blir ledsamt efter sakerna eller om Lillebror vill kolla på grejerna när han är lite större.

Amningen avslutad

Det gick inte som på Strömsö med amningen.

Med Smulan kämpade jag så sjutton i början för att få amningen att fungera och sedan ammade jag på i 10 månader. 

Med Lillebror började amningen perfekt, inga strul. Han åt, var glad och växte fint. Efter några veckor uppstod bekymmer som visade sig vara muntorsk. Han åt dåligt och var ledsen. Mina bröst fylldes med mjölk och klumpade så att jag måste pumpa bort mjölk. 

Lillebror antingen skrek så att han inte stängde munnen för att äta eller somnade vid bröstet. Jag pumpade på och skaffade en elektronisk bröstpump. Så fyllde jag huset med mjölk i tuttflaskor. 

Det började kännas så himla irriterande när det gick så mycket tid åt att pumpa och tvätta tuttflaskor att jag sa åt mamma att jag kämpar på i fyra månader och sen får det vara. 

Det började redan bli mentalt tungt och jag funderade hela tiden på hur jag skall få amningen att lyckas. Jag konsulterade med Imerystuki och provade olika trix och tips. 

På 3 månaders rådgivningen tipsade de om att sluta pumpa och amma bara på natten. Jag gjorde det i några veckor och han åt på natten (men somnade före han var mätt). Jag märkte att mjölken inte steg mera efter detta så då kom beslutet att vid 4 månader så slutar jag helt och hållet.

Nu kör vi med butikens mjölk!

Jag hade ångest över saken i några veckor för att som alla tutar ut så är modersmjölken den bästa och den innehåller magiska ingredienser som gör att barnet är för evigt friskt och nöjt bladibladiblaa. Som motivation till amning så stod det t.om. i en broschyr jag fick att man går snabbare ner i vikt efter förlossningen när man ammar....voj herregud ändå :)

Efter några veckor med bara butiksmjölk så känns det helt okej. Jag stressar inte mera, Lillebror är jätte nöjd och äter mycket, mycket bättre! Våra matpauser är lugna och rofyllda istället för panikskrik och vyssjande. 

Lite känsligt är det fortfarande och jag kan säkert ta illa upp om någon ifrågasätter mitt beslut. Tur nog så har jag massvis med vänner och släktingar som förstår mig. Som själv har haft kämpigt med amningen <3