Sagostund

I fredags började sagostunderna igen och vi ville förstås hänga med och lyssna på sagor.

Smulan tog sin goda kompis med och mommo höll under tiden ett öga på Lillebror så att jag kunde följa med flickorna.

Nytt för denna gång var att vuxna inte fick vara med på sagostunden så jag satt och väntade på dem i aulan. Det hade gått jätte bra och tur att de hade sällskap av varandra.

I sagopasset får man ett klistermärke för varje sagostund man besöker.

Jag hade antagligen sönder ett stycke pulka på vägen hem därifrån. De sandar hela tiden och överallt. Inte ens en liten bit på sidan av vägen lämnas osandad, murr!

Jätte svårt att åka med pulka någonstans.

Flickorna ropade varje gång de såg hundbajs eller kiss på vägen. Så det var ett evinnerligt ropande bajs, kiss, bajs, kiss, kiss...

Nu undrar jag att tänker hundägare att de inte behöver städa bort hundbajset för att det är kallt och det inte luktar, eller hur resonerar de som inte plockar bort det? Varför är det fler som lämnar kvar bajs på vintern? Fryser de om händerna och orkar inte plocka fram en bajspåse?

En bekant hade i Facebook en uppdatering där hon jämförde plast i naturen med hundbajs som inte städas bort. Hur mycket värre är plast då de inte förmultnar. Att folk ska sluta tjafsa om hundbajs.

Jo, plast är dåligt och bör undvikas och definitivt inte kastas i naturen, det håller jag med om. MEN varför jämföra det med hundbajs, kan man inte bara plocka bort det också? Det är som att jämföra soffor med ananas.

Hundar får för min del göra sin behov i skogen och "offroad", det är skitsamma (hehe heh). Men super äckligt när man rullar vagnen in i det på vägen eller har det under sina skor och pulka.

Puh, nu fick jag ut lite frustration :D