onsdag 12 december 2018

Dagisjulfest och asken

Idag, tidigt i morse var vi på julfest på Smulans dagis.
Det var mysigt, barnen uppträdde med sång och vi fick gröt och pepparkakor. 
Lillebror hittade en stor låda med leksaker som han började genast leka med. Han var som fisken i vattnet där. 

Eftersom vi vaknade så tidigt så somnade Lillebror vid matbordet, för första gången. Han kämpade på och försökte äta trots att sömnen tyngde. Sen gav han upp och gick och la sig en timme tidigare än normalt.

Igår fick vi katten Mys urna hem. En vacker liten ask av björk.
Hon ligger bredvid mig när jag bloggar och jag tänker på hur mjuk hon var och hur vackra ögon och päls hon hade. Allt det är nu i asken. 


Mårran kom och sitta bredvid mig istället och kollade i förpackningen med asken.

Jag har funderat på hur han har tagit det att han är ensam katt nu. 
Han har aldrig varit utan My hemma tidigare så månne han inte tycker att det är underligt. Han söker sig kanske oftare till oss och är inte så mycket ensam i andra rum.

söndag 9 december 2018

Andra advent

Denna vecka har varit ganska skön. 
Smulan har varit hemma hela veckan och vi har rört på oss, gjort allt det vi gillat. 
Vi var med Smulan till simhallen på tumis och testade för första gången tillsammans ångbastun. Barnet stormgillade bastun, det gjorde jag också. Vi satt där hur länge som helst efter att vi simmat. I vanliga bastun brukar jag nästan aldrig gå. 
Vi har hela gänget varit och klättrat och ute och promenerat. 

Våra hobbyn tog också slut denna vecka. Jag hade sista boxningstimmen i onsdag och med barnen var vi sista gången på sagojumppa i fredags. 

Jag var så stolt över Smulan på sagojumppan. Vi sjunger och jumppar på finska. Vi sjöng "Tuiki tuiki tähtönen" och hon som drar jumppan frågade om någon kan den på svenska. Det kunde ju Smulan och hon sjöng hela "Blinka lilla stjärna" ensam åt hela gruppen. Tänk att hon vågade och sjöng så fint :) Sedan när alla applåderade och jag satt och blinkade och försökte hålla tårarna tillbaka så blev hon lite blyg och gömde sig bakom mig. Super fint!

Idag har jag andra advent till ära prövat mig på att laga en jullåda, för första gången någonsin.
Jag valde att laga en batatlåda.


Alla utom Smulan gillade den. 

Fastän den var god så lagar jag inga mera lådor i år. Jag äter helst mammas olika fisksorter på julen. Lådor och skinkor bryr jag mig inte så mycket om.

Trevlig fortsättning på söndagen!

lördag 8 december 2018

Tillfälligt snö och Arne

I fredags kom det så mycket snö att barnen kunde åka pulka.
Alltså den glädjen! Lillebror åkte för första gången i pulka och det var superskoj när Smulan orkade dra honom långa vägar. 


Han drog med handen snö och sa "paa-paa". Så säger brandbilen nämligen, inte pii-paa, utan paa-paa.

Jag tror att vi var ute i två timmar i ett streck och sedan blev Smulan ännu 30 minuter och leka med grannbarnen. 

På kvällen var vi på restaurang med Mannen medan mommo och mofa passade barnen.
Det hade gått jätte bra med barnen! De sov när vi kom hem kl.20.

Vårt restaurangbesök kunde ha varit bättre. Förrätten passade inte min mage så jag orkade knappt äta huvudrätten och inte alls efterrätt. Jag fick någon reaktion av maten så att jag blev proppmätt och illamående. Så irriterande när vi bara har varit ute på tumis två gånger i året. Som tur gick det om sedan senare på kvällen.

Idag var vi på koncert tillsammans med barnen. Arne Alligator och Djungelorkestern spelade i Masaby kyrka.


Smulan hoppar i takt med Arne.

Det var jätte skoj och vi såg flera bekanta.
Fint att sådant ordnas i Kyrkslätt!

Vi åkte ännu på utflykt efter Lillebrors dagssömn och kom tillbaka hem först till kvällen så det blev en lång och rolig dag. 

Idag har snön smultit bort tyvärr. Vi får hoppas att det kommer mera snart, som skulle stanna kvar på marken.

torsdag 6 december 2018

Självständighetsdag

Idag firar vi Finland 101 år!

Vi har haft en rätt så vanlig dag idag. Mannen var på jobb, han tog allt ut av att inte bli avbruten av kolleger under arbetsdagen. Jag förstår honom :) I en veckas tid kom jag två timmar före alla andra på jobb, bara för att jag var då så effektiv och fick jobba i lugn och ro. All e-post, kundpost var lästa, listor checkade, förberedelser inför kundmöten var förberedda osv.

Smulan var övernatt hos mummi och vaari natten mellan onsdag och torsdag. De hade varit på barnteater och där var bara ett annat barn. De blev kompisar genast och höll varandra i händerna under föreställningen. Efteråt var de och leka i inomhuslekparken.

Jag har varit på morgonen ensam med Lillebror. Han var lite trött så jag överraskade honom och tog honom och titta på grävmaskiner.


Han blev så himla glad och gick runt och brummade och hummade. Klappade dem lite och kollade på hjulen och skoporna. 

När Smulan kom hem så bakade vi igen pepparkakor.


Soligt ute.

Smulan fick fria händer igen med dekorationen. Hon är så bra på det!


De blev stora mumintroll, snusmurikar och lilla Myn. 

Hon satt sprätt på all godis när hon dekorerade :) 

tisdag 4 december 2018

Pepparkakor

Det blev en kort dagisdag för Smulan idag. Hon hade sett framemot att komma till dagis igen. Eftersom hon har ledigt måndagar och fredagar var hon senast på dagis förra veckans torsdag.
Personalen berättade att häften i Smulans grupp igår var i enterovirus. Föräldrar och barn var smittade och en hade fått en allvarlig följdsjukdom. 
Vi tackade för oss, vände på klacken och gick tillbaka hem. 
Det var ingen lockande idé att låta henne gå på dagis när hon lika bra kan vara hemma med oss. Nu får vi hoppas att vi undviker smittan. Vi håller oss för oss själva och undviker dagiskompisarna som eventuellt kan bära på smittan.

De skulle baka pepparkakor på dagis, men vi gör det hemma istället.
Vi har redan bakat en gång och då gjorde vi pepparkakshus.


Lillebror övervakade pepparkakorna när de var i ugnen.

Smulan fick fria händer med dekorationen.


Lakrits och franskapastiller.


Florsocker på och husen var klara!

Imorgon bakar vi pepparkakor. Huset äter vi efter jul.

måndag 3 december 2018

Julblommor

Veckoslutet gick i ett huj.
Vi var och hälsade på släktingar i lördags och igår var det guddotterns födelsedagskalas.
Hon fyllde 11 år, tiden går så fort! 

Vi har också juldekorerat hemma hos oss med tomtar, ljus och blommor.


Denna vackra bukett fick jag av Mannen när My dog.
Av Smulan fick jag rosor som hon köpte med sponsorpengar av mofa & mommo.

Vi försöker njuta av december så långt det går i vårt gamla hem. Om några veckor kör badrumsrenoveringen igång så då är det inge kul att vara hemma.

Jag älskar min te-julkalender och Smulan stormgillar Buu-klubbens kalender på tv. Jag tycker också att den är väldigt fint gjord. 

Idag skall Smulan intervjuas till Lapsen Maailma tidningen. Får se hur det går. Grannen är freelancer och frågade om hon får intervjua Smulan och fota henne. Hon fick idén när Smulan berättade om sina tänder åt henne på gårdstalko :) Vi får se hur det går, man vet aldrig med barn hur samarbetsvilliga de är när det gäller :D

söndag 2 december 2018

Tankar om en katt


När man levt med någon i 15 år så har det bildats massvis med rutiner och små roliga grejer som plötsligt upphör när den andra inte finns längre.



Jag har varit väldigt vilse sedan My insomnade och slutade tassa runt i vårt hem. Jag ”ser” henne överallt. Hon ligger på kudden och sover, smyger bakom knuten, sitter på wcbyttan och väntar på att jag borstat mina tänder. Men ingen katt sitter bakom ryggen när jag borstat färdigt. Ingen katt trycker på tangenterna med tassarna när jag uppdaterar bloggen. Ingen katt sitter på trappan när jag går upp som jag automatiskt alltid smeker på huvudet när jag går förbi.

Smulans dörr behöver inte mera stängas till natten så ingen My smyger in och knycker hennes mjukisar. Pepparkakshuset kan stå framme och inte i vitrinskåpet. Där har det stått alla tidigare år för att My hade en svaghet för franska pastiller och slickade i sig dem. Jag gömmer fortfarande posten så att hon inte skall hugga tänderna i kuverten (de smakade gott tyckte hon). 

Ingen katt lämnar mjukisar, boxers, sockor, eller vad hon nu råkat få tag på i vindfånget åt mig att hitta när jag kommer in. Alltid, varje dag fanns det en ”present” åt mig, vare sig jag var ute och hämtade snabbt tidningen eller om jag varit borta en längre tid. 

Var jag ensam hemma krafsade hon på sovrumsdörren och ropade tills jag släppte in henne. Då ville hon vara med mig på natten när ingen annan var det. 

Hur hon och jag ligger på golvet och löser Husis sudokun eller korsord. Sudokut från torsdag hann vi inte få klart för att vi måste skynda oss till veterinären, där hon blev…

Jag känner en oro över att jag någon dag skulle glömma bort allt det fina vi gjorde tillsammans. 
Hon apporterade saker som jag kastade, satt när jag bad henne sitta och gav mig sin tass.  Hur härligt hon alltid doftade. Hur bara jag kunde lyfta henne ”rätt” så som hon gillade och vi jagade småkryp tillsammans och hon meddelade mig om någon fågel flög förbi med sin roliga ”kolla en fågel läte”. Hur hon alltid kom och sträckte sig bredvid på mattan när jag yogade. 

Hon älskade att bli borstad och rullad med tejpborsten. Hon snarkade ibland så högt att huset skakade. Hon trivdes bra i bastun och satt gärna högt uppe och kollade på oss. På gamla adressen brukade hon klättra uppe på köksskåpen. Hon var så snabb, smart och hade bra balans.

Jag önskar att hon hade fått flytta med oss till vårt nya hus. Nu följer hennes kropp med oss i en ask. En natt funderade jag när jag låg vaken att kanske jag sparar asken istället för att begrava den. Sedan skriver jag på i mitt testamente att sedan när jag dör så skall hennes ask sättas med i min grav. Så att vi hittar varandra lättare...